Kan erkänna att jag stör mig på ortensvenska på jobbet och i seriösa/professionella sammanhang. Jobbar på sjukhus och kollegor (oftast såklart unga) som pratar ortensvenska är svåra att ta på allvar eller lita på. Kan tyvärr inte hjälpa det.
Tror många som du märker att de inte blir tagna på allvar och försöker jobba bort sociolekten när de börjar jobba i en seriös miljö, och kan tänka mig att de skäms lite för det och får kämpa för att bli av med den.
Det är inte bara i professionella sammanhang, ortensvenska innehåller ofta slangord och andra mindre seriösa varianter av svenska ord och kan absolut vara svårt att tas seriöst. Säger detta själv när jag har växt upp med det och har automatiskt börjat använda det själv, samt dialekt, en gång i tiden även fast jag är född inrikes. Försöker mitt bästa att undvika det och speciellt i professionella sammanhang eftersom jag inser själv hur det låter
Svenska är standardiserat av en anledning och naturligtvis blir det oseriöst ju längre bort man strävar från det
Detta, och jag tycker det är lite detsamma med "vanlig" svenska. I professionella sammanhang pratar man proffsigt, inte som om man vore kompisar. Man bantar ner på svordomar och slang liksom.
Vem vill inte gå till läkaren och höra:
”Du e helt jävla körd kisen! Ett år sen kolar du!” 😁
Eller
”Abow din kropp e fett keff bre, de e råknas asså fett kaos ja svär wallah yahni ett år du e död.” 😃
Har precis samma känsla. Hade jag varit kund hos vår organisation och behövt prata med någon som bryter som vissa av kollegorna gör hade jag allvarligt ifrågasatt om jag vill fortsätta vara det. Jag kan inte ta kollegorna seriöst som pratar så och jag förstår inte att de inte sållas bort i rekryteringen. Det är oerhört oseriöst.
Menar du verkligen bryttnigen eller är det användning av slang ord? Om det är brytningen då skulle du ha svårt med att göra affärer, business tål ingen rasism.
Samma sak med finlandssvenskar. Kan inte ta dem seriöst när de pratar som Mumintrollen. Helt sjukt att de ens kan få jobb, och att de t.o.m med får prata i seriösa sammanhang. Jag kan inte sluta fnissa, (men väldigt tyst för jag är rädd att de kommer jaga mig med sina knivar) när de är seriösa och professionella. Att de ens har tillstånd att växa upp i ett område där man pratar som Moomin.
/S
Fast det skulle vara som att sålla bort alla med norrlänsk dialekt, visst det är inte den finaste sociolekten, men det vore diskriminering att ta bort alla med den
Förmodligen för att det är en sociolekt som förknippas med arbetarklass. På 70-talet hade ingen velat ha en läkare som tuggade på samma sätt som Kenta och Stoffe
Har otroligt svårt att ta någon som pratar ortensvenska på allvar. Speciellt i en professionell miljö. För mig hör det till kaxiga tonåringar som låter illa.
När jag jobbade lågkvalificerat (lager) uppfyllde alla som pratade ortensvenska i princip alla fördomar. Det var ganska många.
De invandrare som bröt på riktigt, från att inte kunna flytande svenska efter att ha flyttat hit, som pratade utan att säga saker som "bror", "kompis", "wallah" etc. var fantastiska.
Det gör dom väl allihop, högljutt gapandes i högtalartelefon för att på något sätt anses det fortfarande som någon typ av status att ha råd med sladdlöst
This.
Det är skillnad på att ha en liten brytning och att kasta ut ord som "Bror, wallah, lallish, smattrish, yani" i en professionell miljö.
Jag själv har växt upp i båda världarna under min uppväxt (ortenbarn och svennebarn) och kan rätt snabbt slå om i hur jag pratar beroende på gänget jag umgås med.
Men på jobbet med kunder och kollegor, **aldrig** att jag kommer använda slangord i vårt samtal.
Att jag kan sitta med någon kollega i enrum och snacka skit, så klart vi kan slänga in olika slangord i vår dialog men aldrig i en större grupp än det eller att andra på kontoret hör.
Tar folk dig oseriöst pga en brytning så säger det mer om dom.
Sant men jag tror också det går att vända om den till något mer "genuint". T.ex. är det i min yrkessfär, juridik, otroligt mycket Assyrianer/Syrianer som alltid använder "bror" men de gör det på ett sätt som låter genuint och inte ghetto-Svenska så att säga. De menar det, det är inte bara slang.
Tror alla har sin genuina röst och talesstil, sen den stil de lärt sig eller påverkad av miljö. Förfan, jag minns när jag spelade GTA: San Andreas i flera dagar och plötsligt började höra deras kutym i språk i mitt huvud när jag skrev på Engelska.
Så mitt råd skulle vara att hitta sättet man talar på när man verkligen är genuint avslappnad och sannerlig. Då spelar det ingen roll hur mycket man talar med dialekt utan folk känner av att du är dig själv och har självförtroende i det.
Vilken del inom ”juridiken” arbetar du i då?
Jag har aldrig hört ett enda ”bror” under mina tio år som yrkesverksam jurist. Det låter som något som slipas bort senast under juristutbildningen.
Ärligt talat dömer jag ortensvenska hårt och det den står för som jag ser det. Låter lågintelligent och drar genast paralleller till gangsterrapp och adidasriddare, tyvärr.
Samma här. Jag slipper dock det i jobbet men så fort man är ute på krogen så hör man det direkt..inte ifrån peronalen, utan snarare ifrån smågangsters som tror att dom är nåt.kommer nog alltid störa mig på det
Jag slipper också ortensvenska i jobbet. Jobbar på bygge. De som kan svenska låter som gamla avdankade alkisar. De övriga kan knappt göra sig förstådda på svenska, och förstår inte heller svenska.
Instämmer! På samma vis som jag tar för givet att en med skånsk dialekt har en skånsk bakgrund så kommer jag anta att en med ortensvenska har vuxit upp i förortsmiljö präglat av att inte tillhöra den svenska kulturen och jag inte kommer ha så mycket gemensamt med den personen.
På ett sätt förstår jag dig till mångt och mycket, men om du lyckas se förbi kulturskillnaderna så kan du hitta en människa att relatera till. Jag säger absolut inte att alla som pratar med den brytning som diskuteras i den här tråden kommer att ha exakt samma värderingar som du, bara att i dom fallen jag gett personen en chans att mötas på mitten så har det varit ögonöppnande. Det innebär såklart också att om någon beter sig väldigt illa, eller säger saker som jag starkt ogillar, så är jag mycket mindre benägen att fortsätta interagera med dom. Men det handlar om vad som faktiskt sägs och görs, inte vilken dialekt som används.
Det är väl precis det dom har gjort? Att anpassa sig till den miljön som dom är uppvuxen i. Det är rätt sällan man hör någon som är uppvuxen i Djursholm eller Vasastan snacka "ortensvenska"
Japp, och det finns massor av svenskar som använder olika sociolekter, även om det oftast inte är lika tydligt eller stigmatiserat som med ortensvenska.
u/Maximum_Draw9732, för att svara på din fråga så bryr jag mig inte så mycket, men jag är också ganska van vid att umgås med folk med invandrarbakgrund så det låter inte så främmande.
Sen är det såklart alltid nödvändigt att kunna anpassa sitt språk lite efter situationen, oavsett vilken brytning/sociolekt/dialekt man har. Att man uttalar saker lite olika borde ju egentligen aldrig vara något problem, och där är det mest folks fördomar och negativa associationer som tråkigt nog kan göra det jobbigt. Däremot kan man såklart inte förvänta sig att alla ska förstå alla ord och uttryck.
Jag är helsvensk men uppväxt både i Göteborg och på skånska landsbygden, och släkten är från Norrbotten. Det är såklart ett mindre problem eftersom jag alltid låter "svensk", men jag får absolut växla mellan väldigt olika sätt att prata beroende på vem jag umgås med och vilken situation det är.
Men ortensvenskan skiljer väl också sig beroende på vilken förort man kommer ifrån. Ortensvenskan som exempelvis Ken Ring talar är ju till största del grammatisk korrekt, men har lite av en språklig "swag" till sig, medans andra ortenkids helt enkelt har en bristfällig svenska och får inte ihop sina meningar grammatiskt, sen har ingen rättat dem under uppväxten när de sagt fel, eller så har folk rättat dem men sen finns det ingen social grupp i deras omgivning som de kan öva in den "korrekta" svenskan med, utan det sker endast lite sporadiskt under skolgången.
Måste erkänna att jag tycker det framstår som lite tillgjort när vissa som är födda i Sverige pratar med mer "brytning" än folk som kom hit i tonåren. Jag har ett par vänner vars ortensvenska kommit och gått beroende på vilka kretsar de ville tillhöra för stunden. Så risken finns väl att jag uppfattar din dialekt som lite tillgjord och ansträngd, men värre än så är det inte.
Man börjar lätt prata som man umgås, det är inte direkt "tillgjort". Händer automatiskt för vissa.
Min syster flyttade från Småland till Dalarna i vuxen ålder och någon månad senare pratade hon grövre dalmål än sin infödde pojkvän.
Kan även tillägga att jag börjar snacka engelska med "rysk" brytning varje gång jag spelar CS. Vet inte varför, det bara händer.
Jag brukar inte göra det irl men bryter alltid också på ryska när jag spelar cs. Mina kompisar tycker jag är konstig men de har inte spelat lika mycket solo som jag har
Min engelska blir så jävla dålig när jag åker på festivaler i tyskland och liknande. Jag pratar med rätt lite brytning vanligtvis, men eftersom alla pratar med grov tysk brytning börjar jag också bryta mer, fast på nått mellanting. Kan vara alkoholen men jag tror inte bara det är det helt ärligt
Haha samma. Är väl ok på engelska och pratar en del i jobbet. Men åker man på semester där dom antingen bryter mycket eller rent av är dåliga på engelska börjar jag prata som Borat…
Jag börjar låta lite ”chill ryss” när jag vart vaken ett tag och rökt lite för mycket och pratar engelska.. tror det blir en blandning av alla brytningar man hör + att man inte tänker på hur man låter direkt
Men jag har alltid plockat upp brytning och dialekt mycket, tills jag jobbade kundtjänst i några år. I början så var det löjligt hur mycket jag automatisk tog efter kunders dialekt när jag hade lite längre samtal men sen ”tappade” jag den förmågan eller vad det nu är. Hände till och med i tonåren att jag plockade upp lite ortensvenska för att jag hängde med många invandrare men så fort jag var i annat umgänge så var det standard göteborska eller rikssvenska igen. Lite småskevt kameleontbeteende
> Kan även tillägga att jag börjar snacka engelska med "rysk" brytning varje gång jag spelar CS. Vet inte varför, det bara händer.
"Cheallou tieme, whare u want poosh? go lang b rash okey okey pliaese droppink me awopa pliaese"
Hahahahaha mannen jag dööör. De här händer mig med fan. Alltid, man blir direkt ryss när man kör cs av nån skum anledning. Samma här med när jag pratar engelska, men då med svensk brytning istället. va weird, trodde jag va ensam i det där hahaha
Jag är född i Sverige, men jag är inte etnisk svensk, för att klargöra :) Jag har vuxit upp i orten med två föräldrar som är invandrare. Jag har inte haft en direkt exponering till ren svenska under min uppväxt och min ortensvenska är min default. Jag måste göra till mig för att låta annorlunda tyvärr :/
De bra nyheterna för dig är att jag slår vad om att de människor som stör sig på ortendialekt också uppskattar någon som märkbart försöker bryta sig fri från den dialekten. Infödda svenskar har ofta ett bra öra för någon som kommer från orten men som samtidigt försöker "prata riktigt" och du kan vända det till din fördel.
Folk stör sig inte på ortendialekt i sig, utan problemet är när folk omfamnar den dialekten och inte gör någon antsträning att prata riktigt, eftersom det ses som ett omfamnande av en ghettolivsstil som de allra flesta svenskar vill hålla långt borta. Samtidigt finns det ingen person som majoritetssvenskar gillar bättre än någon från orten som försöker bryta sig loss och bli en del av majoritetssamhället. Var den personen.
Du har inte haft en direkt exponering för ren svenska. Där har du det. Inte alls konstigt att du pratar din dialekt. Jag är Västgöte, växte upp med västgötar och pratar givetvis västgötska. (Utalas väschöttska)
Och kom ihåg att ortensvenska också är en dialekt, även om den är nyare än många andra dialekter. Du har inget att skämmas för i mina ögon. Men jag förstår att det är stigmatiserande i många sammanhang. Det är ju en dialekt som inte alltid får respekt. Lite som östgötska.
Man behöver absolut inte skämmas över att använda den sociolekt eller dialekt som är ens naturliga mål. men man bör definitivt anpassa sitt språk efter situation och åhörare så att man kan göra sig förstådd. Ju mer lokaliserad och bred ens dialekt/sociolekt är, dess viktigare är det att försöka gå ifrån den i framför allt professionella sammanhang där man vill kunna göra sig förstådd med en bred andel av befolkningen.
Code switching, eller kodväxling/kodglidning på svenska, betyder inte att man gör till sig. Jag växlar mellan olika dialekter hela tiden utan en tanke på det. I formella sammanhang pratar jag småländska, i mina vänners närvaro pratar jag ortensvenska.
Att kunna växla dialekter utefter vilket umgänge man är med tyder ofta på att man har god språklig kompetens. Ge mig några veckor i Skåne och jag kommer ha fulländat skånskan.
Oj, vilket liv det kan bli! En del uppstyrda Svenssons ser ner på ortensvenska som om det vore något man blir sjuk av. Det verkar som om de tror att ens språkbruk direkt reflekterar ens yrkesskicklighet eller intelligens. "Hoppsan, där sa han 'bror' – utan tvekan olämplig för sitt arbete!" Vilken förmån att vi har språkväktare som övervakar vårt språk på jobbet! Föreställ dig skräcken om någon skulle slinka med ett 'wallah' under en arbetspresentation, aktiemarknaden skulle ju krascha! Sedan har vi de som tar illa upp av ortensvenska i professionella sammanhang. Som tur är påverkas de aldrig av sin egen bakgrund när de talar. Det är tydligen bara ortensvenska som behöver renas och förfinas, eller hur? Att vi ens diskuterar detta känns mer dramatiskt än en slut smörgåstårta på kontorsfesten. Varför inte börja uppskatta folk för deras färdigheter och beteenden istället för att fokusera på deras uttal?
En brittisk vän sa till mig i helgen att jag har den mest svensk-låtande engelskan han stött på. Grejen är den att jag kan prata engelska så andra utlänningar tror att jag är britt, men jag pallar bara inte, det är så himla drygt och energikrävande.
Har varit otroligt förvirrad kring dialekt här i Sverige också, folk tycker inte att jag har en dialekt från där jag är ifrån ofta, jag har bott på flera platser med distinkta dialekter etc.
Det är ju verkligen en del av ens identitet och vad folk får för inblick kring en som person, ens tidiga intryck. Jag skulle rekommendera dig att fokusera på att vara den du vill vara i möten med andra människor först och främst, tror att du oftast kommer bli bemött på rätt sätt med tiden då. Men tyvärr kan det nog finnas aspekter i dialekten som kan ge dig färre chanser och dylikt pga andras fördomar.
Om du absolut tycker att du måste göra något för att förändra din dialekt, rekommenderar jag dig att fokusera på det du tror gör skillnad utan att kosta för mycket energi. Tex hur fort du pratar, rytmen, vilket kroppsspråk du visar upp, ögonkontakt, vilka ord du använder i vissa sammanhang. Om du kan hitta ett lugn inom dig själv och visa det i varje möte med andra människor, och få andra att känna sig sedda, tror jag inte att dialekten kommer spela så stor roll.
Jag känner igen mig i detta. Jag jobbar uteslutande på engelska, och i kortare konversationer mellan två ögon kan min engelska vara nära nog ”perfekt”. Men det kräver en ganska stor ansträngning, och efter några timmar i Teamsmöten ramlar jag tillbaka till en grammatiskt korrekt engelska, men med ett uttal som en parodi. Det är på något sätt lättare för hjärnan att arbeta så.
> Det är på något sätt lättare för hjärnan att arbeta så.
Japp. Jobbar i Finland i en organisation där mycket går på skön rally-engelska. Jag märker själv att jag byter ”brytning” till och med i text beroende på vem jag kommunicerar med och den allmänna stämningen.
Jaaa!! Jag började med mitt kassa uttal när jag bodde utomlands i några år, orkade inte göra hålla uppe fasaden längre då, och har fortsätt på det viset sen. Tack å lov har jag numera blandat med svenska och engelska på jobbet
Man färgas av omgivningen. Bara för att två skåningar flyttar till Norrland och skaffar bambinos så kommer kidsen inte att prata skånska, dom kommer dra in luft varenda gång dom säger ”ja”.
Det är en indikator på socioekonomisk klass. Det klart att det inte är något man vill erkänna att man diskriminerar/har fördomar om, men jag tror att verkligheten är så. Hur får man bort det? Man får bort det genom att umgås & lyssna på andra personer.
Jag är uppväxt ganska långt ifrån orten och har ibland lite svårt att förstå mig på det språket. Min gymnasieklass och hela skolgången var bara etniskt svenska mellanmjölksbarn, så jag blev aldrig riktigt utsatt för denna dialekt av svenskan förrän en del av mina klasskamrater anammade den när de ville vara lite häftiga i tonåren. Så, jag tror att jag lite omedvetet förknippar dialekten med tonåringar som kan tala på annat vis men som gör sig till och försöker vara tuffa. Typ etniskt svenska barn från välbärgade hem som vill leka gangster. Tror inte att det slagit mig att folk faktiskt naturligt talar med den dialekten oavsett om de vill eller ej
Det sagt så är det lite av en omedveten fördom hos mig och ibland kommer man på sig själv med att vara lite dömande och får mentalt rätta till det helt enkelt. Folk talar som de gör, och att du har lite ortensvenska säger väl inte mycket mer än att det är så du är van att tala, och är väl inte värre än folk som talar grov västgötska eller något annat.
Herregud, vad irriterande det där fenomenet som du beskriver är. Polarens grabb började prata ortensvenska helt plötsligt och det slutade med att vi vuxna slutade svara när han pratade med oss. Först när han pratade som vanligt fick han svar.
> Och hur ser ni svenskar på oss som pratar med lite ”brytning”?
Jag ser på det som att det är tråkigt att du, trots född och uppvuxen i Sverige, inte verkar se dig själv som svensk.
Sen tycker jag att det låter löjligt och irriterande högfärdigt när man medvetet felar både uttal och grammatik.
Ok, då missuppfattade jag. Jag vill hoppas att alla som växer upp i Sverige ska kunna känna sig som svenskar, men tyvärr är det inte alltid så.
Brytningen kan du nog öva bort, men det krävs mycket arbete. Testa att ibland läsa texter högt och fokusera på uttalet.
Det är jättetråkigt! Jag älskar att vara svensk :)
Jag får nog öva på det ännu mera. Jag är rädd för att prata framför etniska svenskar, men jag jobbar på det!
Det är nog det enda sättet att bli av med den, att bada i ren svenska och prata med dem. Jag tror också att det kan vara uppskattat om du är öppen med din rädsla att prata pga din dialekt. Förstår att det är svårt att hitta ett bra sätt att säga det men bara att dina kollegor uppfattar att du försöker prata ”rent” tror jag kommer uppskattat. Sedan kan du också tänka på att folk som kommer från landsbygden som pratar en ”erkänd” dialekt också kan skämmas för sitt uttal då de låter bonniga eller korkade.
Jag har själv varit en som flyttat till Stockholm och försökt dölja min gästrikedialekt. Numera bor jag i Skåne och är stolt över den och tycker det är kul att sticka ut lite. Förstår dock att ortensvenska är lite stigmatiserande då det är så förknippat med kriminalitet och utanförskap så det ska mycket till innan den sticker ut på ett charmigt sätt, iaf om man inte jobbar på P3 (motsv.).
Jag blir iaf glad av att höra att du känner dig svensk och vill komma in på ”insidan”. Hoppas bara att dina kollegor är vettigt folk som accepterar dig som du är och ser att du försöker.
> Numera bor jag i Skåne och är stolt över den och tycker det är kul att sticka ut lite
Påminner mig om när jag (också Skåning) gick in i en butik i Trollhättan och ställde en fråga till en butiksanställd. Hon bara glodde på mig i ett par sekunder. Jag upprepade frågan, och sen klickade det för henne.
"Förlåt, jag trodde du pratade engelska först.."
Om det är mycket kraftfullt så kan det nog ärligt talat framkalla lite fördomar bland vissa, men om det bara är lite grann så spelar det nog ingen större roll och jag hade nog slutat oroa mig så mycket över det. :P
Med det sagt så är det väl alltid bra att öva på sitt uttal, att artikulera, och att tala väl. Men det gäller alla, etniska svenskar inkluderat.
Jag har kollegor som kommit till Sverige i tidiga tonåren, de talar väldigt bra svenska. (Men givetvis inte perfekt) Det första de bad mig göra var att rätta när de sa något fel eller uttalar något skevt. Tror det är ett vinnande koncept. Men det krävs att man ber folk rätta, annars känns det otrevligt att påpeka folks brister.
Radioföljetånger i P1 har historiskt varit helt otroligt god svenska.
Tyvärr finns dom inte på piratebay (än)
Men du kan börja med dem senaste:
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2307206
Han är uppväxt i Sverige, han pratar inte fel, det är en dialekt, på samma sätt som småländska, finlandsvenska inte är något fel pratande som ska behöva tränas bort.
1. Nej, det är en sociolekt vilket inte är samma sak som de dialekter du nämnde.
2. OP själv nämner att hen vill bli av med sin brytning. Jag gav tips på hur det kan göras. Det är väl ändå upp till var och en att bestämma huruvida man vill eller inte vill träna bort en brytning/sociolekt/dialekt?
Egentligen så tycker jag inte att det är fel att prata så. Man tar efter folk man umgås och dialekt där man bor. Sedan att folk tycker att det sättet att prata på är fel är en annan sak.
Folk tycker man är si och så om man pratar värmländska och si och så när man pratar norrländska också. Det är lite samma sak imho.
Jag ser pursvensk ut men i och med att jag växte upp med 90%+ vänner med invandrarbakgrund talade jag brytande men kunde switcha till "ren" svenska, liksom du.
När jag fyllt 18 och började leva livet utanför skolan osv så försvann det. Läsning hjälpte också enormt mycket för ett större ordförråd och ett mer elokvent tal
Grejen är att jag inte kan prata 100 % rent, man hör på mig att jag inte är svensk. Jag tycker att det är tråkigt att det är så, jag önska att jag hade kunnat pass as svensk
Då, min vän, har jag ju exakt vad som fungerar för dig!
Läs! Läs, läs och läs. Vilka böcker du än vill så länge du underhålls utav dem och de är på svenska. Jag lovar dig :)
Läs, prata och öva. Umgås mer med personer som inte bryter så kommer du också förändra hur du pratar utan att du är medveten om det. Sedan är det klart att du får bättre resultat om du aktivt försöker öva och reflekterar över ordval och uttal.
Jag tror killen du svarade på är inne på något, jag är en svensk norrlänning med ganska skarp dialekt. Jag bor nu i usa och har gjort det i 5 år, men var tvungen att konsumera väldigt mycket lokal media för att inte tala med en bedrövlig svensk dialekt. När jag säger konsumerar menar jag också att jag läste högt och spelade in mig själv för att lära mig uttalet, min polare spelade in många YouTube videos då vi gubbar spelade spel, det var där jag märkte mitt uttal för första gången utöver att folk uppmärksammade "you dont seem to be from this neighborhood".
Det är inte lätt att lära bort sånt alls, jag jobbar i stort sett med att snacka skit och fortfarande glömmer bort mig ibland och slänger in ett svenskt A i amerikanskan.
Ska väl inte påstå att jag har samma problem, men i alla fall något liknande. Jag har en olycklig tendens att imitera andras brytningar/dialekter, och jag kan förbanne mig inte låta bli. Jag har två modersmål - svenska och engelska. Och jag jobbar internationellt. Det kan bli ohyggligt genant.
Jag kan få ett samtal från en projektledare i Indien, som har en mycket karaktäristisk accent. Efter någon minut pratar jag precis som de gör. Nästa samtal kan komma från en i Belgien, som pratar engelska eftersom det är vårt gemensamma språk. Och vips bryter jag på samma sätt. Jag kan inte låta bli! Och det är förbannat oförskämt.
Jag har varit precis likadan sedan jag började prata. Som liten var jag campingplatsens vandrande dialektlexikon. Blah. 😑
Hahahaha förlåt men fyfan va roligt det måste se ut för andra när du plötsligt börjar bryta på indiska 😂 Hoppas de inte tar illa upp, det låter ju nästan som en talang!
Jag tycker det finns skillnad på ortensvenska och MENA-dialekter. Har man invandrarbakgrund så talar man med dialekt, det är bara naturligt.
Man kan säga "du den där personen är lite bakom flötet" med exempelvis arabisk brytning, istället för att säga "Tjo bram den här shunon är çok med ret4rd asså svär, yallah"
Tror det som folk stör sig på med ortensvenska är inte brytningen utan det är nog ordvalet och kaxigheten som ofta hör till. Tar man bort det är det nog få som stör sig på det
Alltså, jag jobbar i en ganska professionell miljö och det fanns en kille där tidigare hade ortensvenska. När han pratade om vissa saker blev den grövre. Det brukade vi skoja lite med honom om, men vi alla respekterade honom ändå. Han var väldigt duktig på sitt jobb, och slutändan är det faktiskt det enda som spelar någon roll.
Jag tror att alla i mitt team håller med det. Eftersom att människan är social så tar vi efter saker från andra i vår omgivning. När jag bodde i sthlm i ett år började jag prata stockholmska. Så enkelt är det bara.
Tråkigt att du har ångest, men gör som snubben i vårt team. Var riktigt duktig på ditt jobb, respekten kommer därhän :)
Märker ibland att jag lätt kan börja ”härma” folks brytningar och dialekter. Gick i gymnasiet med många som faktiskt hade en ortenbrytning och av ren reflex så började jag också prata med brytning när jag talade med dem. På samma sätt som om jag hänger med en massa skåningar i en längre period så kommer jag att börja bryta på en dålig skånska.
Jag struntar i en liten brytning. Jag arbetar ofta med folk som är inflyttade och pratar med stor brytning, det struntar jag också i. En schysst människa är schysst oavsett brytning. Var inte orolig!
Mycket okunskap i den här tråden. Sk ortensvenska är en sociolekt, dvs en variant av ett språk som beror av socialt sammanhang (till skillnad från dialekter som är geografiskt betingade). Huruvida man pratar med en viss sociolekt är ofta ungefär lika frivilligt som att prata med dialekt. Det är sällan ett aktivt val.
Däremot går det ju att träna på att prata svenska utan sociolekt om man skulle vilja, att kunna växla efter sammanhang. Det kan ju finnas fördelar med det! Hur mycket ”avancerad” svenska lyssnar du på, OP? Radio, poddar, ljudböcker? Sådant kan vara en väg in :)
Tack för detta! Jag hade kunnat vara bättre på att lyssna på svenska poddar, titta serier och lyssna på musik. Jag konsumerar ganska mycket innehåll på engelska.
Det är ofrivilligt från mitt håll. Jag kan vara ganska mycket ”i mitt huvud” och då upplever jag att min ortensvenska blir grövre.
Ljudböcker är mitt tips. Väldigt underhållande när man hittar böcker man fastnar för, och det går att lyssna medan man städar, promenerar, lagar mat, åker buss etc. etc.
Bara mängdträning som gäller, var i samma sits som dig men har i princip endast hängt med etniska svenskar senaste tio åren. Ortensvenskan är helt borta.
Som lärare i språk (svenska på SFI, dessutom) så kan jag ge dig ett enkelt tips (i två steg), om du VERKLIGEN vill ändra på detta:
Flytta till en plats där det finns väldigt få invandrare (någon liten ort på landsbygden, förslagsvis) och träna bort din sociolekt (det som du har är egentligen inte en "brytning").
(Läs mycket böcker också! Det hjälper jättemycket, särskilt om du läser dem högt för dig själv.)
Jag har full förståelse för om du inte vill göra en så stor livsförändring 'bara' för att lösa detta problem; men jag övertygad om att det är det bästa sättet.
Egentligen finns det inte bara en svenska utan flera olika svenska. Oftast har man ett språk med släkten, ett med vänner och ett på jobbet. Jag har inga problem att folk pratar ortensvenska med polarna, jag pratar ganska slarvigt med mina vänner. Problemet är när man inte kan byta språk. Det förväntas att man kan byta till professionell svenska för att visa att man har tillgång till ett visst sammanhang. "Akademiska" är ett bra exempel på ett sätt vi kan använda språk för att visa att man har bildning. Det är viktigt för att bli tagen på allvar i kontext där bildning är viktigt.
Du ska ju inte få ångest av att prata framför dina kollegor. Så länge du är trevlig och kommer överens med dina kollegor så är det ju lugnt. Vi har en ung kundchef på mitt jobb som är av utländsk bakgrund som pratar "ortenfinska". Han byter till standard kundservicefinska endast med kunder, annars kör han sitt egna race bland kollegor och han är hur populär som helst.
Jag har också utomeuropeisk bakgrund och jag kodväxlar beroende på vem jag pratar med. På jobbet pratar jag som en bonde, men med mina vänner skulle man kunna tro att jag klev av båten i förrgår.
Det är klart du kan lära dig rikssvenska om du bott här, och hört det, hela livet. Du kommer ju inte arbeta bort ortensvenskan, utan snarare lära dig två dialekter du kan byta mellan. Det grejar du.
Jag har själv invandrarbakgrund och kan sympatisera med dig. Jag tänker att så länge du inte går runt och hedersmördar folk till höger och vänster, så är det nog ganska så lugnt ändå.
Oavsett hur fånigt det låter är det ju en dialekt som alla andra. Man låter som man växer upp. Det vi andra kan göra är att ta folk på allvar och vara bra språkliga föredömen.
Jag är vuxen och därför skiter jag totalt i hur folk pratar och med vilken brytning/dialekt. Otroligt pinsamt att som vuxen bry sig om såna småsaker, livet kan inte vara kul när man är så lättkränkt.
Det är väl inget konstigt. Man pratar ju som alla omkring.
Det är som att säga skåningar pratar skånska trots att dom är födda i Sverige. (Dom borde dock prata svenska istället)
Du verkar ha invandrarbakgrund?
Då ser jag inte det som direkt negativt, mer än att jag tycker det är lite synd att det ens är en grej.
Sen kommer du lära dig prata renare ju längre du umgås med folk som pratar rent.
Mycket värre är det med etniska svenskar jag träffat som pratar invandrarsvenska. Kan inte låta bli att tänka "vilken tönt" även om jag förstår att de bara anpassat sig efter omgivningen.
Jag är värmlänning och känner inte riktigt att jag har någon som helst rätt att påpeka hur andra pratar svenska haha.
För mig är ortensvenskan en dialekt, och så länge man förstår varandra så bryr jag mig inte, om vi inte förstår varandra så blir det bara lite konstigt tills man tagit sig till en förståelse.
Med andra ord så bryr jag mig inte nämnvärt mycket om det alls.
Det är inget att skämmas för, jag behöver också förfina min svenska när jag pratar med folk, och jag är urvärmlänning sen många många många generationer tillbaka.
Fakta-tajm!
Det du hör är en social dialekt, alltså en dialekt som inte kommer från en specifik plats utan från sociala grupper. Samma typ av dialekt hittar du i den klassiska stereotypiska homosexuella läspande dialekten och i den stereotypiska svarta dialekten från USA.
Så nej, man måste inte vara utomlandsfödd för att bryta, de gör så för att det är så de pratar i den sociala gruppen.
Jag pratar också ortensvenska och är född och uppvuxen i Sverige. Skäms inte utan äg det. Det är en sociolekt som funnits i Sverige i snart 50 år nu, och alla dåliga konnotationer beror på uråldriga fördomar vilket är tusen gånger mer oproffsigt. Kompetensen sitter inte i dialekten, om det hade varit så hade hela södra Sverige varit på hal is.
Jag som ung svensk har inget större problem med det men himlar något med ögonen ifall en kompis som jag vet växte upp i ett medelklass område eller fint område försöker härma en ortendialekt
Har svenska föräldrar och växte upp i ett utsatt område utanför sthlm fram till jag var 10år då vi flyttade till totala motsatta villaförorten. Pratade ”ortensvenska” när vi flyttade dit och kände mig som en utböling hela min fortsatta uppväxt där. Började sen vid 18års-åldern jobba i en klädaffär med streetmode inne i stan. Fick direkt höra att jag lät som en jävla snobb. Ruckade min självbild ordentligt haha. För vissa går det nog att välja att skifta sociolekt, för mig är det sannolikt bara människorna som finns omkring mig som påverkar hur jag låter 🤔
Tror tyvärr det påverkar mycket när det gäller chansen att få vissa arbeten och hur folk ser på en.
Det är väl inte konstigare än att en av invandrarbörd som växer upp i södra usa låter som en redneck. Sen kanske folk dömer rednecks pga deras dialekt också.
Jag är uppväxt i en förort där man bryter rejält och pratar då rinkebysvenska med mina syskons ANT vännerna därifrån.
På jobb och skola är det ren svenska som gäller dock. Jag har det superenkelt att byta.
Läste Svenska på universitetet och tydligen är det vanligt att om man bor i ett område där en starkt etnolekt framkommer så tar man efter det, även som helsvensk.
Jag försöker låta mer korrekt på jobbet, men i situationer där det inte krävs vara superprofessionell så bryr jag mig inte om hur det låter eller vad de tycker, det är min dialekt, inte brytning. Men inte massa slangord, det ger bara ett oseriöst intryck.
Jag är också uppväxt i Sverige, men har vuxit upp i en del av landet där inte många pratar "ortssvenska". Så jag bryter inte, jag talar som alla andra, kanske till och med lite bättre oftast på jobbet. Samtidigt, när jag slappnar av med mina vänner, så pratar jag annorlunda, jag bryter inte men ändrar hur jag pratar, sedan pratar jag annorlunda med mina släktingar som pratar svenska. Så det är alltid annorlunda beroende på vem man pratar med. Jag tror att de flesta gör detta. En sak som du måste komma ihåg är att svenska har förändrats genom tiden. Om du skulle prata med någon för 200 år sedan eller 500 år sedan, skulle många av de ord vi använder i vardagen anses vara slang eller till och med oartiga, lite som "ortssvenska" idag. Vad som förmodligen kommer att hända är att svenska kommer att influeras av "ortssvenska", och i framtiden kommer ord som anses vara "ortssvenska" att assimileras in i det svenska språket. Med det sagt kan det vara svårt att integrera sig i det svenska samhället om man pratar "ortssvenska". Så keep it up! Tänk också på att du representerar oss alla som inte ser ut som etniska svenskar men ändå lever som 100% svenskar. Lycka till!
Njah, är själv invandrare men pratar perfekt svenska då jag främst är uppvuxen med svenskar snarare än invandrare, det betyder dock inte att jag inte kan dra fram juggesvenska elelr ortensvenska om så önskas.
Det är dock inget fel med brytning, det är helt ärligt inte mycket annorlunda än en dialekt i dagsläget om den är ett resultat av att bo i ett visst område, det är inget som definierar "ortensvenska" vid det här laget när den är tydligt lokaliserat som övriga dialekter, t.ex kan man höra om någon är från Bergsjön eller Rosengård pga att de kommer från malmöitiskan eller göteborgskan.
Snarare är det väll ordvalet som är viktigt ä, "jag svär bror" är ju knappast professionellt jämfört med "du kan lita på mig" - välj rätt ord/meningar och så går det nog fint. Tänk på att ortensvenska änd kan vara en fördel i vissa sammanhang, om du har med kunder/personal som själva pratar så kan du alltid använda det till din fördel för att bygga rapport - vilket oftast är viktigare än att bara prata perfekt och formellt i vissa sammanhang både i och utanför jobbet
Varför bry sig? När jag pratar märks det rätt snabbt att jag är ifrån dalarna men ingen bryr sig. Jag tror att jag har fått en kommentar om det två gånger i mitt liv och det var inget negativt. Så länge som du inte är skåning då.
Sättet du pratar är en del av dig och din identitet. Varje person låter annorlunda beroende på vart de kommer ifrån och vilken miljö de har växt upp i. Enligt mig tycker jag att du ska prata på ett sätt som kommer naturligt för dig. Ändringar kommer naturligt, lite som hur en persons dialekt ändras när de flyttar till en annan del av landet. Låt det komma naturligt och ansträng dig inte för att låta ”etnisk svensk”. Låt som den du är. Dialekt och sociolekt tyder inte alltid på hur bra man är på ett språk. Att ha ett brett ordförråd samt korrekt grammatik är det som utgör hur kunnig man är inom språket. Sen skall man även anpassa sig efter sociala sammanhang och akademiska/professionella kontexter för sitt eget bästa, någonstans kan det vara bra för en att anpassa sig efter samhället. Bättre att vara charmig och trevlig tycker jag än att oroa sig över att man inte låter etnisk svensk.
Kör Engelska broder, där får du dem istället 😂
Skämt åsido, prata som du pratar. Ändra inte dig själv för någon annan, däremot jobbar du administrativt med mejl hantering osv så får du väl skriva formellt.
Vanligtvis döms du av kollegor/chefer baserat på hur du jobbar och inte hur du pratar.
Jag tycker det är spännande att många verkar tro att "ortensvenska" görs till. Det är egentligen en dialekt. Min partner har forskat om ortensvenska, och det är väldigt fascinerande. Rinkebysvenskan till exempel skiljer sig, då dfn inte uppfyller alla kriterier, men är ett "gruppspråk".
Belasta dig inte för hårt, det enda du kan göra är att träna bort den om du nu vill det, eller hitta ett sätt som passar dig och känner dig bekväm med att prata i olika sammanhang.
Jobbar i en skola och hör allt möjligt dagligen. Det är inget konstigt att du påverkas av omgivningen, vänner, föräldrar m.m. så är det för ALLA. Det är så dialekter fungerar.
Att kunna anpassa språket till olika sammanhang är dock bra såklart och visar ju på lite djupare förståelse. Jag svär exempelvis mindre i professionella sammanhang.
Finns säkert de som stör sig oavsett, men skit i dem. De flesta bryr sig mer om.ifall du har vettiga åsikter, värderingar m.m. än vilken brytning du har.
Jag tycker förortsvenska låter illa, men jag skulle inte titta ned på någon bara för att dom snackade det på jobbet. Om något skulle jag nog ha lite mer respekt för någon som pratar förortsvenska ifall dom jobbar på och är respektfulla.
Sen tycker jag det är tråkigt när folk försöker gömma dialekter och sådant.
Är svensk, uppvuxen i ett svenskt område men bott några år i utsatta områden. Har även haft många kollegor från olika invandrarbakgrunder. För mig är det helt irrelevant vad du har för dialekt. Så länge vi kan förstå varandra och du är duktig och trevlig kommer jag gilla dig :)
Säger detta som en inrikes född ny svensk med två invandrar föräldrar. Det är inte så jävla svårt som du får det att låta som.
• tala orden som dem skrivs. (Varierar från landskap till landskap)
• kom inte på egna varianter för att göra det enklare
• har du svenska vänner så ammar du deras sätt att tala annars ammar du ifrån dina kollegor.
• viktigaste ”Fake it till you make it”
Ortensvensks eller ”multikulturell svenska” är en tumör i vårt samhälle som bör utrotas så gör allt i din makt för göra dig av med det och sedan gör lite extra också. Pratar ifrån min och mina vänners upplevelse (alla dom är etniska svenskar) när vi hör någon prata på det visset är första tanken att ta sig så långt ifrån den personen som möjligt. Det låter för jävligt och det låter som en aggressiv och ociviliserad människa.
Lycka till nu!
Ortensvenska är en dialekt, inte en brytning. Om man är uppvuxen i ett område där den dialekten pratas, så får man den själv också. Inte konstigare än att pitebor pratar pitemål.
Om du är etniskt svensk så är det sharaflöst. Om du är import så har folk högre tröskel för att de inte vill bli kallade rassar. Språk är det lättaste sättet för folk att avgöra vad man har för bildning/klasstillhörighet. Klädsel och uppfostran/artighet är andra koder som signalerar det här. Jobbar du som telefonförsäljare eller på lager så är det nog skitsamma. Jobbar du på en investmentbank eller Mannheimer Svartling så är det nog jävligt viktigt.
För att vara helt ärlig så är det inte så konstigt. Man lär sig prata och börjar prata som de runt dig prata. Inte mer konstigt att någon, infödd svensk eller inte, pratar ortensvenska i orten jämfört med hur någon från tex Klippan/Eslöv osv pratar på sin riktiga grova skånska som ingen förstår.. Dialekter får man beroende på hur det pratas runt dig, inte från vart du är född. Vi hade en svart kille i gymnasiet som heter Glenn, var/är raggare och och pratade riktig Göteborgska..
Min fru flyttade hit från Turkiet i vuxen ålder. Hennes vänn började på SFI och snackar orten svenska, min fru valde att gå till privat lärare och butiks jobb med endast svenskar. Hon har drottning Silvia dialekt!
Du ska inte behöva göra till dig med språket på din arbetsplats. Jag vet inte hur brutal din ortensvenska är men så länge du inte säger mannen/bror på din arbetsplats så är du nog ganska safe. Alla vi pratar på olika sätt försök inte impa på svenskar. Du är vem du är. Jag låter väldigt svensk av mig och får ofta kommentarer av kollegor om hur bra svenska jag har. Jag är född här i Sverige men mina föräldrar var invandrare och jag är född och uppvuxen i förorten. Det jag har lärt mig är att hur fin svenska du än har, så kommer det ändå finnas vissa svenskar som har emot dig, deras lilla hjärna kan inte förstå att olika platser har olika språk, de är rasister i grunden men förnekar det. Du kan inte tillfredsställa alla. Jag har många svenska kollegor som jag trivs as bra med. Sen finns det några som bara inte tål mig pga mitt utseende. Tyvärr hur svensk jag än låter så säger mitt utseende ifrån för dem.
Känner tillräckligt många människor med ortenbrytning som är de härligaste människorna på planeten, så det är sällan någonting jag bryr mig om. Sen om jag råkar möte ett gäng unga snubbar sent ute på gatan som är högljudda är det klart jag blir lite nervös, men detta sker oavsett om det är de blondaste fotbollsfansen du någonsin sett eller ett gäng snubbar med ortenbrytning.
Dialekt är väldigt svårt att få bort efter 20-årsåldern. Med stor sannolikhet kommer den alltid finnas kvar på ett eller annat vis, så det är bäst att försöka skita i det och oroa sig över nåt annat :)
Inget som stör mig direkt. Vi har en skön kille på jobbet som liksom du är född i Sverige men pratar orten-svenska.
Däremot, om du vill öva bort det så är det fullt möjligt. Vet smålänningar och skåningar som flyttat till Stockholm i vuxen ålder och pratar stockholmska som om de vore ”infödda”.
Tycker inte du ska bry dig. Din dialekt är din dialekt, låt inte någon annan få dig att tro att den är mindre värd än någon annan.
"Ortensvenska" är objektivt exakt lika bra eller dålig som stockholmska, göteborgska, eller vilken annan dialekt som helst
Jag stör mig på ortensvenska men jag gör det för att det inte är vanlig för mig, jag menar jag spelar med polare från Norrland och jag bor mitt emellan Kristianstad och Sölvesborg och de retar mig för min dialekt hela tiden haha.
Hur lätt är det att bli tagen på allvar när jag uttalar charmigt som "schaamit", mörda som "mööada", tårta som "tååata" och torget som "tåajet".
You do you.
Att prata med lite brytning samtidigt som man har invandrarbakgrund tycker inte jag är något konstigt och jag ser inte ner på det alls. Snarare så ser jag bara positivt på det då blir ett väldigt tydligt exempel på lyckad integration.
Jag förstår att det kan vara jobbigt/läskigt att snacka med en dialekt som inte får speciellt positiv media just nu, och jag förstår att du blir osäker av det. Men jag jag vill verkligen förmedla att du är svensk och tillhör det svenska samhället.
Om du nu vill dra ner på dialekten kan jag bara tipsa om sånt som andra redan tipsat om: läsa, lyssna och tala.
Tycker det är fint att prata på sin naturliga dialekt, det är fint att signalera vart man kommer ifrån, jag önskar jag hade kvar en starkare småländsk brytning som de äldre i min släkt har.
Jag ser på "mörka personer" som pratar ortensvenska lite som jag ser på folk från landet eller nån från Stockholm med stark dialekt. I vanliga sociala situationer kan det vara rätt skönt och avslappnat men kanske lite cringe med typ "wallah jag ska ge dig halv procent listrabatt, mammas död" på banken.
Etniska svenskar som pratar ortensvenska ser jag som världens största töntar. Oerhört svårt att ta det på allvar.
Vad ska man göra? Man pratar som där man är uppväxt, det är svårt att träna bort. Jag själv är andra generationens invandrare men pratar urvattnat hälsingemål i Stockholm, kan tänka mig att det låter riktigt kul för vissa personer.
Såhär va, har man som du utländska föräldrar och umgås med människor som bryter ser jag det som helt naturligt.
Har man etniskt svenska föräldrar och släkt men några polare som bryter så finns det ingen som helst omständighet där du naturligt ska börja rulla på R:en.
Heter du Fabian och har föräldrar som heter Anders och Inga-Lill och du börjar bryta så är det läge att ta en rejäl funderare. Pinsamt är bara förnamnet.
när jag växte upp för 20+ år sen så kände jag flera personer med svenska föräldrar som växt upp i förorten och därav pratade förortssvenska, så jag ser det mer som en dialekt/generationsspråk. Min erfarenhet är att folk stör sig mer på slangord än på själva talet.
Om det bara handlar om brytning så bryr jag mig inte, så länge man fattar vad du säger. Jobbar precis som en annan användare också på sjukhus (sedan nyligen förvisso) och språkligt stör mig snarare på kollegor som knappt går att förstå (pga dåliga språkkunskaper och uttal) men även pursvenskar som använder onödigt komplicerat fackspråk.
Prata med viss brytning är en sak, särskilt om du har två utrikesfödda föräldrar är det inget konstigt med det. Sen är det nog ingen dålig idé att slipa även på brytningen, framförallt om man vill nå en mer upphöjd position (t.ex bli chef).
Däremot bör man troligtvis undvika slanguttryck på jobbet. Ortensvenska (typ "wallah bror") låter fruktansvärt oprofessionellt, men även jag som helsvensk (östgöte) lägger undan mina dialektala uttryck då jag deltar i formella sammanhang.
Känner mest sorg när jag hör det och ibland lite rädsla.
Påminns om alla negativa intryck jag tidigare haft av folk som pratat det. Inget personligt mot folk jag inte känner men kan inte rå för det
Stör mig inte så mycket men man märker tydligt att vissa drar av och på ortensnacket beroende på vilket sammanhang det är.
Ett råd till OP är dock att försöka jobba på att prata korrekt svenska då äldre generationer ofta kommer se ner på dig pga dina ordval/dialekt vad fan man nu ska kalla det. Det är inte rättvist men det är vad det är. Många äldre svenskar tänker tyvärr att ortensnack = ghettogangster och kommer döma dig därefter.
Man blir som man umgås. När jag umgås med äldre vänner från Göteborg så smyger sig min göteborgska på mer och mer och jag anammar knegargöteborska rätt ordentligt jämfört med hur jag vanligtvis pratar.
Tror det är rätt okomplicerat, och att dialekten i sig inte är ett nåt större problem. Tänker att det (förhoppningsvis) blir mer en sån grej som är mest i ditt eget huvud än nån annans hehe.
Det är skillnad på att ha en dialekt, och att göra sig till.
Det är störigt i alla lägen och för alla när det är den överdriva, tillgjorda ortendialekten. Ta det lugnt, liksom.
Men att man hör att nån är uppväxt i literally orten - det är det nog ingen som faktiskt stör sig på exempelvis på en arbetsplats.
Det enda folk behöver är att det märks att man gör sitt rimligen bästa för att vara respektfull och så lätt som möjligt att förstå.
Inget jag stör mig på till vardags om det inte är extrema nivåer när det kommer till fritid och vänner, ibland kan det vara lita roande. Men i seriösa samtal på jobb eller om jag ska köpa en vara i en butik eller köpa över telefonen hade jag inte litat på personen om de la in orten dialekt eller ord. Vill vara väldigt tydlig med att det i te handlar om att en person bryter som gör “trust issues” har mer stt göra om en person tar bort 20% av orden i en mening känns det som att personen inte vet vad den pratar om eller ljuger/hittar på.
Exempelvis:
denna mobil mycket bra
Den har mobilen skulle jag rekommendera då jag själv haft sen och tycker den är bra.
Är en stor skillnad på hur jag skulle uppfatta informationen som försöker förmedlas.
Hitta sälskap med folk som pratar utan brytning. Utöver det skulle jag tipsa att försöka härma hur "ren" svenska låter, även om du kan misslyckas till och från. Folk som känner dig kommer inte tro att du försöker göra narr av dialekten du härmar. I min upplevelse så är det de som inte är rädda för att göra fel längs vägen som lyckas.
Det är inte brytningen i sig utan hastigheten. Tom den broshaste av balkansvenska låter helt ok om man pratar i ett rimligt tempo. Det är när man börjar rappa istället för att prata som det blir pinsamt
Jag bryter inte när jag pratar, men jag använder mycket förortsslang (om man kan kalla det så) med mina vänner, och bara med dem. Annars pratar jag helt normalt på jobbet, med familjen och med personer jag inte känner.
Beror helt på hur grov "brytning" du har och om du menar att du använder ortenslang i varenda mening. Att använda ortenslang hela tiden är ett problem med ordförrådet snarare än något annat och något du rätt enkelt kan fixa. Att använda slang i professionella sammanhang är en gigantisk röd flagga för mig iaf.
Om din "brytning" innebär att du använder fel grammatik hela tiden genom att exempelvis säga "nu jag fattar" istället för "nu fattar jag" och liknande så är det också ett problem skulle jag säga. Det är egentligen inte en brytning, det är ju bara att du inte pallat lära dig grammatiken.
En brytning är ju snarare att du pratar korrekt, men får ut ljuden fel, men du kan språkets regler och kan ha ett bra ordförråd. Arnold har ju sin klassiska tysk-aktiga brytning, men han kan ju engelska om du förstår vad jag menar? Finns olika grader där också såklart.
Jag lärde mig att kodväxla och [diglossi](https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Diglossi) rätt tidigt då jag uppfattade världen lite som kommentarerna är gör: min förortssvenska gjorde att ingen skulle vilja ha med mig att göra.
En oväntad sidoeffekt var att jag gick upp i ton och fastnade där för att verka mer harmlös då mina 2 meter på jorden och basröst skrämde folk. När jag nu pratar min svensk-svenska kan jag inte längre prata med samma röst som jag gör på hemspråket eller med förortssvenskan.
Får mig ba att tänka på en snubbe som bor i min kommun som snackar som en vanlig jävla svenne hela tiden fram tills han blir arg, då snackar (skriker) han o låter som en ortengangster. Man kan ju fråga sig själv ifall det ba är så att hans vanliga dialekt ba kommer fram när han är arg, men nej, han är helt vit och är född i sverige. Han använder ordendialekten för att låta tuff, men det slutar med att man ba inte kan ta honom på allvar
En aspekt av språk som betyder mycket för min del är ordförråd. Att ha ett rikt språk och kunna uttrycka sig tydligt och väl är viktigare än brytning. Men ortensvenska kombinerat med ordfattigdom är riktigt trist.
Du bor ju uppenbarligen i ett område där svenska mått inte finns, gissa vad lösningen är ? Väx upp o flytta? Det finns hur många områden som helst runt om i landet.
Jag reagerar inte alls på det. Så länge jag förstår vad som sägs spelar inga sociolekter eller brytningar någon roll. Jobbar mycket med läkare, och det är väldigt få av dem som inte bryter - tillika socialpedagoger, sjuksköterskor eller unga lärare.
Däremot förstår jag mig inte alls på norska, och har lite svårt för norrmän som pratar norska åt mig och förväntar sig att jag ska kunna tolka deras språk. Får ofta be dem byta till engelska om de vill att jag skall svara på deras frågor.
Det enda du kan göra är att fortsätta ditt bästa att sluta med det. Men inte bara på jobbet utan till vardags också. Försök ta dig ur det där området och ta dig till en finare del. Försök att ha många etniska svenskar omkring dig. Tänk konstant på hur du säger någonting och förändra det till mer svenskt.
Ser en del som stör sig på ortensvenska, och det får man absolut göra. Ska får ha sin åsikt. Personligen så gör det mig ingenting, mest för att jag alltid jobbat med personer som är annorstädes ifrån.
Jag stör mig ner på "företagsspråk", typ hur saker ska harmoniseras eller pinnas eller vad fan som helst.
Det är naturligt att ens språk blir påverkat av ens omgivning. En nära vän till mig kommer från snarlik bakgrund som du och jag märker hur han skiftar sitt språk likt en kameleont beroende på vilket sammanhang han än är i.
Med det sagt har han under de 15 år vi varit vänner också gått från att prata mestadels ortensvenska till mer vanlig svenska då hans omgivning förändrats under tiden. En svensk flickvän, nya omgivningar (arbetsplats och skola) och numera även annat boende vilket jag tror bottnar mycket i just vilken svenska han hör omkring sig.
Många svenskar med svenska föräldrar byter ju dialekt över tid när de byter stad även om delar av deras ursprungsdialekt finns kvar i varierande utsträckning.
Jag hade en före detta kollegaed samma problem som du. Han valde att flytta ifrån Täby till ett helsvenskt område och verkligen jobba på sin ”rikssvenska” under några år. Han lyckades verkligen, och min bild är att det hjälpte honom mycket i arbetslivet.
För egen del så vill jag säga att jag inte bryr mig så mycket, men visst spelar det roll, kommer på mig själv ibland med att anta att folk inte kan så mycket när de på något sätt inte är felfria på ett språk vi delar. Tror att det är lite mänskligt, jobbar mot det, men accepterar också att det är så det verkar vara.
Jag skulle säga att brytning som i "hur uttalet låter" är ett minimalt problem så länge språket i sig är bra. Generellt får jag nästan ökad respekt för folk som har ett bra språk trots att dom uppenbart inte haft bra förutsättningar för det.
Kommer man däremot till en arbetsplats och säger tex "bruur va jag ska göra? Jag knullar det här operativssystemets mamma" så blir det inte bra.
Stor skillnad på brytning och sociolekt, vet inte hur du pratar men på jobb behöver ordval vara neutralt eller i linje med verksamhetskulturen. Jag pratar på ett sätt med familj, ett annat med vänner, annat sätt med sambo, ett sätt med kollegor i kontorsmiljö och ett annat med gubbar i drift.
Säger något om mig jag inte vill få sagt om jag skrattat för att någon säger att dom ska hämta kalle i bilen så att säga, hade inte stressat över brytning men de vänner jag har som inte jobbat bort ortenslang sliter betydligt mer i arbetslivet än dom som anpassar språket.
Men lär dig kodväxla som resten av oss bror...
Det är en skill absolut, men inget som ingen ovit inte lärt sig.
Beläget du så gå till en talpedagog och få till rätt kod för jobbet. Folk kan säga hur mycket dom vill att dom inte är dömande. Men, som avenue Q sa, everyone's a little bit racist. You're a little bit too.
Jag bryr mig mycket mer om ditt ordförråd än om eventuell brytning! Om jag förstår vad du säger, och du förstår vad jag säger, så är det inga problem alls.
Du får kolla på Rapport och Aktuellt på SVT och lyssna på Ekot på SR. Lokala nyheter på SVT och P3 har mycket sociolekt men just de nationella nyheterna inom Public- service har oftast en välvårdad svenska. Inspireras av dem. Eller gå på förhandlingar i domstolar och lyssna på hur domare och åklagare pratar (inte alltid advokater tyvärr). Lycka till!
Kan erkänna att jag stör mig på ortensvenska på jobbet och i seriösa/professionella sammanhang. Jobbar på sjukhus och kollegor (oftast såklart unga) som pratar ortensvenska är svåra att ta på allvar eller lita på. Kan tyvärr inte hjälpa det. Tror många som du märker att de inte blir tagna på allvar och försöker jobba bort sociolekten när de börjar jobba i en seriös miljö, och kan tänka mig att de skäms lite för det och får kämpa för att bli av med den.
Det är inte bara i professionella sammanhang, ortensvenska innehåller ofta slangord och andra mindre seriösa varianter av svenska ord och kan absolut vara svårt att tas seriöst. Säger detta själv när jag har växt upp med det och har automatiskt börjat använda det själv, samt dialekt, en gång i tiden även fast jag är född inrikes. Försöker mitt bästa att undvika det och speciellt i professionella sammanhang eftersom jag inser själv hur det låter Svenska är standardiserat av en anledning och naturligtvis blir det oseriöst ju längre bort man strävar från det
Detta, och jag tycker det är lite detsamma med "vanlig" svenska. I professionella sammanhang pratar man proffsigt, inte som om man vore kompisar. Man bantar ner på svordomar och slang liksom.
Vem vill inte gå till läkaren och höra: ”Du e helt jävla körd kisen! Ett år sen kolar du!” 😁 Eller ”Abow din kropp e fett keff bre, de e råknas asså fett kaos ja svär wallah yahni ett år du e död.” 😃
Jag önskar att du hade haft en youtube-kanal.
Du är inte den första som säger det!
Har precis samma känsla. Hade jag varit kund hos vår organisation och behövt prata med någon som bryter som vissa av kollegorna gör hade jag allvarligt ifrågasatt om jag vill fortsätta vara det. Jag kan inte ta kollegorna seriöst som pratar så och jag förstår inte att de inte sållas bort i rekryteringen. Det är oerhört oseriöst.
Menar du verkligen bryttnigen eller är det användning av slang ord? Om det är brytningen då skulle du ha svårt med att göra affärer, business tål ingen rasism.
Du kan inte ens stava på svenska, svårt att göra ”business” då med
Samma sak med finlandssvenskar. Kan inte ta dem seriöst när de pratar som Mumintrollen. Helt sjukt att de ens kan få jobb, och att de t.o.m med får prata i seriösa sammanhang. Jag kan inte sluta fnissa, (men väldigt tyst för jag är rädd att de kommer jaga mig med sina knivar) när de är seriösa och professionella. Att de ens har tillstånd att växa upp i ett område där man pratar som Moomin. /S
Username checks out
Fast det skulle vara som att sålla bort alla med norrlänsk dialekt, visst det är inte den finaste sociolekten, men det vore diskriminering att ta bort alla med den
Förmodligen för att det är en sociolekt som förknippas med arbetarklass. På 70-talet hade ingen velat ha en läkare som tuggade på samma sätt som Kenta och Stoffe
På 2020-talet vill vi fortfarande inte att våra läkare ska låta som parkbänkspundare.
> parkbänkspundare Bättre än att låta som gängkriminella mördare. Grader i helvetet, typ.
Nja, jag tycker vi kan lägga båda i Dåliga-högen.
Detta 👍
Att någon med invandrarbakgrund bryter reagerar jag inte på, men om dom pratar med ortenslang på jobbet så skulle jag deffinitivt göra det.
Har otroligt svårt att ta någon som pratar ortensvenska på allvar. Speciellt i en professionell miljö. För mig hör det till kaxiga tonåringar som låter illa.
Har en på jobbet som dessvärre uppfyller i princip alla fördomar man har om någon som pratar ortensvenska.
När jag jobbade lågkvalificerat (lager) uppfyllde alla som pratade ortensvenska i princip alla fördomar. Det var ganska många. De invandrare som bröt på riktigt, från att inte kunna flytande svenska efter att ha flyttat hit, som pratade utan att säga saker som "bror", "kompis", "wallah" etc. var fantastiska.
Det gör dom väl allihop, högljutt gapandes i högtalartelefon för att på något sätt anses det fortfarande som någon typ av status att ha råd med sladdlöst
This. Det är skillnad på att ha en liten brytning och att kasta ut ord som "Bror, wallah, lallish, smattrish, yani" i en professionell miljö. Jag själv har växt upp i båda världarna under min uppväxt (ortenbarn och svennebarn) och kan rätt snabbt slå om i hur jag pratar beroende på gänget jag umgås med. Men på jobbet med kunder och kollegor, **aldrig** att jag kommer använda slangord i vårt samtal. Att jag kan sitta med någon kollega i enrum och snacka skit, så klart vi kan slänga in olika slangord i vår dialog men aldrig i en större grupp än det eller att andra på kontoret hör. Tar folk dig oseriöst pga en brytning så säger det mer om dom.
Sant men jag tror också det går att vända om den till något mer "genuint". T.ex. är det i min yrkessfär, juridik, otroligt mycket Assyrianer/Syrianer som alltid använder "bror" men de gör det på ett sätt som låter genuint och inte ghetto-Svenska så att säga. De menar det, det är inte bara slang. Tror alla har sin genuina röst och talesstil, sen den stil de lärt sig eller påverkad av miljö. Förfan, jag minns när jag spelade GTA: San Andreas i flera dagar och plötsligt började höra deras kutym i språk i mitt huvud när jag skrev på Engelska. Så mitt råd skulle vara att hitta sättet man talar på när man verkligen är genuint avslappnad och sannerlig. Då spelar det ingen roll hur mycket man talar med dialekt utan folk känner av att du är dig själv och har självförtroende i det.
Vilken del inom ”juridiken” arbetar du i då? Jag har aldrig hört ett enda ”bror” under mina tio år som yrkesverksam jurist. Det låter som något som slipas bort senast under juristutbildningen.
Gangsteradvokat såklart 👉🧠👈
Ärligt talat dömer jag ortensvenska hårt och det den står för som jag ser det. Låter lågintelligent och drar genast paralleller till gangsterrapp och adidasriddare, tyvärr.
Samma här. Jag slipper dock det i jobbet men så fort man är ute på krogen så hör man det direkt..inte ifrån peronalen, utan snarare ifrån smågangsters som tror att dom är nåt.kommer nog alltid störa mig på det
Jag slipper också ortensvenska i jobbet. Jobbar på bygge. De som kan svenska låter som gamla avdankade alkisar. De övriga kan knappt göra sig förstådda på svenska, och förstår inte heller svenska.
Instämmer! På samma vis som jag tar för givet att en med skånsk dialekt har en skånsk bakgrund så kommer jag anta att en med ortensvenska har vuxit upp i förortsmiljö präglat av att inte tillhöra den svenska kulturen och jag inte kommer ha så mycket gemensamt med den personen.
På ett sätt förstår jag dig till mångt och mycket, men om du lyckas se förbi kulturskillnaderna så kan du hitta en människa att relatera till. Jag säger absolut inte att alla som pratar med den brytning som diskuteras i den här tråden kommer att ha exakt samma värderingar som du, bara att i dom fallen jag gett personen en chans att mötas på mitten så har det varit ögonöppnande. Det innebär såklart också att om någon beter sig väldigt illa, eller säger saker som jag starkt ogillar, så är jag mycket mindre benägen att fortsätta interagera med dom. Men det handlar om vad som faktiskt sägs och görs, inte vilken dialekt som används.
Relatera till en Skåning? Vet hut!
[удалено]
Det är väl precis det dom har gjort? Att anpassa sig till den miljön som dom är uppvuxen i. Det är rätt sällan man hör någon som är uppvuxen i Djursholm eller Vasastan snacka "ortensvenska"
Slutade åka kollektivt bara för att slippa lyssna på det. Kan relatera.
Kan vara bra att analysera sina fördomar kritiskt
Ortensvenska är väl mer en sociolekt än en brytning, precis som ekensnack för hundra år sedan...
Japp, och det finns massor av svenskar som använder olika sociolekter, även om det oftast inte är lika tydligt eller stigmatiserat som med ortensvenska. u/Maximum_Draw9732, för att svara på din fråga så bryr jag mig inte så mycket, men jag är också ganska van vid att umgås med folk med invandrarbakgrund så det låter inte så främmande. Sen är det såklart alltid nödvändigt att kunna anpassa sitt språk lite efter situationen, oavsett vilken brytning/sociolekt/dialekt man har. Att man uttalar saker lite olika borde ju egentligen aldrig vara något problem, och där är det mest folks fördomar och negativa associationer som tråkigt nog kan göra det jobbigt. Däremot kan man såklart inte förvänta sig att alla ska förstå alla ord och uttryck. Jag är helsvensk men uppväxt både i Göteborg och på skånska landsbygden, och släkten är från Norrbotten. Det är såklart ett mindre problem eftersom jag alltid låter "svensk", men jag får absolut växla mellan väldigt olika sätt att prata beroende på vem jag umgås med och vilken situation det är.
I strikt mening har väl *alla* en sociolekt. Bara att vissa märks tydligare.
Ja så är det, och alla "kodväxlar" i sitt sätt att prata beroende på omgivningen, även om de ofta inte är medvetna om det själva.
Men ortensvenskan skiljer väl också sig beroende på vilken förort man kommer ifrån. Ortensvenskan som exempelvis Ken Ring talar är ju till största del grammatisk korrekt, men har lite av en språklig "swag" till sig, medans andra ortenkids helt enkelt har en bristfällig svenska och får inte ihop sina meningar grammatiskt, sen har ingen rättat dem under uppväxten när de sagt fel, eller så har folk rättat dem men sen finns det ingen social grupp i deras omgivning som de kan öva in den "korrekta" svenskan med, utan det sker endast lite sporadiskt under skolgången.
Fast han är ju också ganska gammal, så det har nog betydelse.
Måste erkänna att jag tycker det framstår som lite tillgjort när vissa som är födda i Sverige pratar med mer "brytning" än folk som kom hit i tonåren. Jag har ett par vänner vars ortensvenska kommit och gått beroende på vilka kretsar de ville tillhöra för stunden. Så risken finns väl att jag uppfattar din dialekt som lite tillgjord och ansträngd, men värre än så är det inte.
Man börjar lätt prata som man umgås, det är inte direkt "tillgjort". Händer automatiskt för vissa. Min syster flyttade från Småland till Dalarna i vuxen ålder och någon månad senare pratade hon grövre dalmål än sin infödde pojkvän. Kan även tillägga att jag börjar snacka engelska med "rysk" brytning varje gång jag spelar CS. Vet inte varför, det bara händer.
Jag brukar inte göra det irl men bryter alltid också på ryska när jag spelar cs. Mina kompisar tycker jag är konstig men de har inte spelat lika mycket solo som jag har
Hahaha jag gör eeeeexakt samma sak. Andra spel? Helt lugnt att prata normal engelska men CS drar verkligen fram ryssen i mig av någon anledning.
Green what's your problem? Me say alone ramp
Min engelska blir så jävla dålig när jag åker på festivaler i tyskland och liknande. Jag pratar med rätt lite brytning vanligtvis, men eftersom alla pratar med grov tysk brytning börjar jag också bryta mer, fast på nått mellanting. Kan vara alkoholen men jag tror inte bara det är det helt ärligt
Haha samma. Är väl ok på engelska och pratar en del i jobbet. Men åker man på semester där dom antingen bryter mycket eller rent av är dåliga på engelska börjar jag prata som Borat…
Jag börjar låta lite ”chill ryss” när jag vart vaken ett tag och rökt lite för mycket och pratar engelska.. tror det blir en blandning av alla brytningar man hör + att man inte tänker på hur man låter direkt Men jag har alltid plockat upp brytning och dialekt mycket, tills jag jobbade kundtjänst i några år. I början så var det löjligt hur mycket jag automatisk tog efter kunders dialekt när jag hade lite längre samtal men sen ”tappade” jag den förmågan eller vad det nu är. Hände till och med i tonåren att jag plockade upp lite ortensvenska för att jag hängde med många invandrare men så fort jag var i annat umgänge så var det standard göteborska eller rikssvenska igen. Lite småskevt kameleontbeteende
Hör man en ryss blir man själv ryss
> Kan även tillägga att jag börjar snacka engelska med "rysk" brytning varje gång jag spelar CS. Vet inte varför, det bara händer. "Cheallou tieme, whare u want poosh? go lang b rash okey okey pliaese droppink me awopa pliaese"
’Go B blyat’
Hahahahaha mannen jag dööör. De här händer mig med fan. Alltid, man blir direkt ryss när man kör cs av nån skum anledning. Samma här med när jag pratar engelska, men då med svensk brytning istället. va weird, trodde jag va ensam i det där hahaha
Hahaha samma. Pratar helt flytande engelska med amerikansk dialekt irl men när det kommer till CS blir jag en halv neandertal sibirisk pojke.
Jag suger också upp sånt där, det är mystiskt😂
Jag är född i Sverige, men jag är inte etnisk svensk, för att klargöra :) Jag har vuxit upp i orten med två föräldrar som är invandrare. Jag har inte haft en direkt exponering till ren svenska under min uppväxt och min ortensvenska är min default. Jag måste göra till mig för att låta annorlunda tyvärr :/
De bra nyheterna för dig är att jag slår vad om att de människor som stör sig på ortendialekt också uppskattar någon som märkbart försöker bryta sig fri från den dialekten. Infödda svenskar har ofta ett bra öra för någon som kommer från orten men som samtidigt försöker "prata riktigt" och du kan vända det till din fördel. Folk stör sig inte på ortendialekt i sig, utan problemet är när folk omfamnar den dialekten och inte gör någon antsträning att prata riktigt, eftersom det ses som ett omfamnande av en ghettolivsstil som de allra flesta svenskar vill hålla långt borta. Samtidigt finns det ingen person som majoritetssvenskar gillar bättre än någon från orten som försöker bryta sig loss och bli en del av majoritetssamhället. Var den personen.
Du har inte haft en direkt exponering för ren svenska. Där har du det. Inte alls konstigt att du pratar din dialekt. Jag är Västgöte, växte upp med västgötar och pratar givetvis västgötska. (Utalas väschöttska) Och kom ihåg att ortensvenska också är en dialekt, även om den är nyare än många andra dialekter. Du har inget att skämmas för i mina ögon. Men jag förstår att det är stigmatiserande i många sammanhang. Det är ju en dialekt som inte alltid får respekt. Lite som östgötska.
Jaså du pratar väst-jötska?
Det är en sociolekt.
Se där, nu lärde jag mig nåt nytt idag. Tack för det
Tibro represent jao
Man behöver absolut inte skämmas över att använda den sociolekt eller dialekt som är ens naturliga mål. men man bör definitivt anpassa sitt språk efter situation och åhörare så att man kan göra sig förstådd. Ju mer lokaliserad och bred ens dialekt/sociolekt är, dess viktigare är det att försöka gå ifrån den i framför allt professionella sammanhang där man vill kunna göra sig förstådd med en bred andel av befolkningen.
Code switching, eller kodväxling/kodglidning på svenska, betyder inte att man gör till sig. Jag växlar mellan olika dialekter hela tiden utan en tanke på det. I formella sammanhang pratar jag småländska, i mina vänners närvaro pratar jag ortensvenska. Att kunna växla dialekter utefter vilket umgänge man är med tyder ofta på att man har god språklig kompetens. Ge mig några veckor i Skåne och jag kommer ha fulländat skånskan.
Oj, vilket liv det kan bli! En del uppstyrda Svenssons ser ner på ortensvenska som om det vore något man blir sjuk av. Det verkar som om de tror att ens språkbruk direkt reflekterar ens yrkesskicklighet eller intelligens. "Hoppsan, där sa han 'bror' – utan tvekan olämplig för sitt arbete!" Vilken förmån att vi har språkväktare som övervakar vårt språk på jobbet! Föreställ dig skräcken om någon skulle slinka med ett 'wallah' under en arbetspresentation, aktiemarknaden skulle ju krascha! Sedan har vi de som tar illa upp av ortensvenska i professionella sammanhang. Som tur är påverkas de aldrig av sin egen bakgrund när de talar. Det är tydligen bara ortensvenska som behöver renas och förfinas, eller hur? Att vi ens diskuterar detta känns mer dramatiskt än en slut smörgåstårta på kontorsfesten. Varför inte börja uppskatta folk för deras färdigheter och beteenden istället för att fokusera på deras uttal?
En brittisk vän sa till mig i helgen att jag har den mest svensk-låtande engelskan han stött på. Grejen är den att jag kan prata engelska så andra utlänningar tror att jag är britt, men jag pallar bara inte, det är så himla drygt och energikrävande. Har varit otroligt förvirrad kring dialekt här i Sverige också, folk tycker inte att jag har en dialekt från där jag är ifrån ofta, jag har bott på flera platser med distinkta dialekter etc. Det är ju verkligen en del av ens identitet och vad folk får för inblick kring en som person, ens tidiga intryck. Jag skulle rekommendera dig att fokusera på att vara den du vill vara i möten med andra människor först och främst, tror att du oftast kommer bli bemött på rätt sätt med tiden då. Men tyvärr kan det nog finnas aspekter i dialekten som kan ge dig färre chanser och dylikt pga andras fördomar. Om du absolut tycker att du måste göra något för att förändra din dialekt, rekommenderar jag dig att fokusera på det du tror gör skillnad utan att kosta för mycket energi. Tex hur fort du pratar, rytmen, vilket kroppsspråk du visar upp, ögonkontakt, vilka ord du använder i vissa sammanhang. Om du kan hitta ett lugn inom dig själv och visa det i varje möte med andra människor, och få andra att känna sig sedda, tror jag inte att dialekten kommer spela så stor roll.
Jag känner igen mig i detta. Jag jobbar uteslutande på engelska, och i kortare konversationer mellan två ögon kan min engelska vara nära nog ”perfekt”. Men det kräver en ganska stor ansträngning, och efter några timmar i Teamsmöten ramlar jag tillbaka till en grammatiskt korrekt engelska, men med ett uttal som en parodi. Det är på något sätt lättare för hjärnan att arbeta så.
> Det är på något sätt lättare för hjärnan att arbeta så. Japp. Jobbar i Finland i en organisation där mycket går på skön rally-engelska. Jag märker själv att jag byter ”brytning” till och med i text beroende på vem jag kommunicerar med och den allmänna stämningen.
Jaaa!! Jag började med mitt kassa uttal när jag bodde utomlands i några år, orkade inte göra hålla uppe fasaden längre då, och har fortsätt på det viset sen. Tack å lov har jag numera blandat med svenska och engelska på jobbet
Man färgas av omgivningen. Bara för att två skåningar flyttar till Norrland och skaffar bambinos så kommer kidsen inte att prata skånska, dom kommer dra in luft varenda gång dom säger ”ja”.
Schuup.
Den här killen språklar 👍
Det är en indikator på socioekonomisk klass. Det klart att det inte är något man vill erkänna att man diskriminerar/har fördomar om, men jag tror att verkligheten är så. Hur får man bort det? Man får bort det genom att umgås & lyssna på andra personer.
Jag är uppväxt ganska långt ifrån orten och har ibland lite svårt att förstå mig på det språket. Min gymnasieklass och hela skolgången var bara etniskt svenska mellanmjölksbarn, så jag blev aldrig riktigt utsatt för denna dialekt av svenskan förrän en del av mina klasskamrater anammade den när de ville vara lite häftiga i tonåren. Så, jag tror att jag lite omedvetet förknippar dialekten med tonåringar som kan tala på annat vis men som gör sig till och försöker vara tuffa. Typ etniskt svenska barn från välbärgade hem som vill leka gangster. Tror inte att det slagit mig att folk faktiskt naturligt talar med den dialekten oavsett om de vill eller ej Det sagt så är det lite av en omedveten fördom hos mig och ibland kommer man på sig själv med att vara lite dömande och får mentalt rätta till det helt enkelt. Folk talar som de gör, och att du har lite ortensvenska säger väl inte mycket mer än att det är så du är van att tala, och är väl inte värre än folk som talar grov västgötska eller något annat.
Herregud, vad irriterande det där fenomenet som du beskriver är. Polarens grabb började prata ortensvenska helt plötsligt och det slutade med att vi vuxna slutade svara när han pratade med oss. Först när han pratade som vanligt fick han svar.
> Och hur ser ni svenskar på oss som pratar med lite ”brytning”? Jag ser på det som att det är tråkigt att du, trots född och uppvuxen i Sverige, inte verkar se dig själv som svensk. Sen tycker jag att det låter löjligt och irriterande högfärdigt när man medvetet felar både uttal och grammatik.
Vill bara klargöra att jag ser mig själv som svensk och det identifierar jag mig med :) Bara brytningen som inte hänger med där, haha
Ok, då missuppfattade jag. Jag vill hoppas att alla som växer upp i Sverige ska kunna känna sig som svenskar, men tyvärr är det inte alltid så. Brytningen kan du nog öva bort, men det krävs mycket arbete. Testa att ibland läsa texter högt och fokusera på uttalet.
Det är jättetråkigt! Jag älskar att vara svensk :) Jag får nog öva på det ännu mera. Jag är rädd för att prata framför etniska svenskar, men jag jobbar på det!
Det är nog det enda sättet att bli av med den, att bada i ren svenska och prata med dem. Jag tror också att det kan vara uppskattat om du är öppen med din rädsla att prata pga din dialekt. Förstår att det är svårt att hitta ett bra sätt att säga det men bara att dina kollegor uppfattar att du försöker prata ”rent” tror jag kommer uppskattat. Sedan kan du också tänka på att folk som kommer från landsbygden som pratar en ”erkänd” dialekt också kan skämmas för sitt uttal då de låter bonniga eller korkade. Jag har själv varit en som flyttat till Stockholm och försökt dölja min gästrikedialekt. Numera bor jag i Skåne och är stolt över den och tycker det är kul att sticka ut lite. Förstår dock att ortensvenska är lite stigmatiserande då det är så förknippat med kriminalitet och utanförskap så det ska mycket till innan den sticker ut på ett charmigt sätt, iaf om man inte jobbar på P3 (motsv.). Jag blir iaf glad av att höra att du känner dig svensk och vill komma in på ”insidan”. Hoppas bara att dina kollegor är vettigt folk som accepterar dig som du är och ser att du försöker.
> Numera bor jag i Skåne och är stolt över den och tycker det är kul att sticka ut lite Påminner mig om när jag (också Skåning) gick in i en butik i Trollhättan och ställde en fråga till en butiksanställd. Hon bara glodde på mig i ett par sekunder. Jag upprepade frågan, och sen klickade det för henne. "Förlåt, jag trodde du pratade engelska först.."
Haha! Ja, jag kämpar fortfarande med förståelsen ibland, trots 12 år här nere :).
Om det är mycket kraftfullt så kan det nog ärligt talat framkalla lite fördomar bland vissa, men om det bara är lite grann så spelar det nog ingen större roll och jag hade nog slutat oroa mig så mycket över det. :P Med det sagt så är det väl alltid bra att öva på sitt uttal, att artikulera, och att tala väl. Men det gäller alla, etniska svenskar inkluderat.
Jag har kollegor som kommit till Sverige i tidiga tonåren, de talar väldigt bra svenska. (Men givetvis inte perfekt) Det första de bad mig göra var att rätta när de sa något fel eller uttalar något skevt. Tror det är ett vinnande koncept. Men det krävs att man ber folk rätta, annars känns det otrevligt att påpeka folks brister.
Radioföljetånger i P1 har historiskt varit helt otroligt god svenska. Tyvärr finns dom inte på piratebay (än) Men du kan börja med dem senaste: https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2307206
Kan rekommendera svenska filmer och serier och sen försöka imitera hur de låter för enkel övning :)
Han är uppväxt i Sverige, han pratar inte fel, det är en dialekt, på samma sätt som småländska, finlandsvenska inte är något fel pratande som ska behöva tränas bort.
1. Nej, det är en sociolekt vilket inte är samma sak som de dialekter du nämnde. 2. OP själv nämner att hen vill bli av med sin brytning. Jag gav tips på hur det kan göras. Det är väl ändå upp till var och en att bestämma huruvida man vill eller inte vill träna bort en brytning/sociolekt/dialekt?
Folk här har verkligen jättesvårt med skillnaden mellan dialekt och sociolekt. Ortensvenska är inte på något sätt en dialekt.
Egentligen så tycker jag inte att det är fel att prata så. Man tar efter folk man umgås och dialekt där man bor. Sedan att folk tycker att det sättet att prata på är fel är en annan sak. Folk tycker man är si och så om man pratar värmländska och si och så när man pratar norrländska också. Det är lite samma sak imho.
Jag ser pursvensk ut men i och med att jag växte upp med 90%+ vänner med invandrarbakgrund talade jag brytande men kunde switcha till "ren" svenska, liksom du. När jag fyllt 18 och började leva livet utanför skolan osv så försvann det. Läsning hjälpte också enormt mycket för ett större ordförråd och ett mer elokvent tal
Grejen är att jag inte kan prata 100 % rent, man hör på mig att jag inte är svensk. Jag tycker att det är tråkigt att det är så, jag önska att jag hade kunnat pass as svensk
Då, min vän, har jag ju exakt vad som fungerar för dig! Läs! Läs, läs och läs. Vilka böcker du än vill så länge du underhålls utav dem och de är på svenska. Jag lovar dig :)
Konsumerar du någon svensk media?
Läs, prata och öva. Umgås mer med personer som inte bryter så kommer du också förändra hur du pratar utan att du är medveten om det. Sedan är det klart att du får bättre resultat om du aktivt försöker öva och reflekterar över ordval och uttal.
Jag tror killen du svarade på är inne på något, jag är en svensk norrlänning med ganska skarp dialekt. Jag bor nu i usa och har gjort det i 5 år, men var tvungen att konsumera väldigt mycket lokal media för att inte tala med en bedrövlig svensk dialekt. När jag säger konsumerar menar jag också att jag läste högt och spelade in mig själv för att lära mig uttalet, min polare spelade in många YouTube videos då vi gubbar spelade spel, det var där jag märkte mitt uttal för första gången utöver att folk uppmärksammade "you dont seem to be from this neighborhood". Det är inte lätt att lära bort sånt alls, jag jobbar i stort sett med att snacka skit och fortfarande glömmer bort mig ibland och slänger in ett svenskt A i amerikanskan.
> switcha till "ren" svenska Du får öva mer!
Ska väl inte påstå att jag har samma problem, men i alla fall något liknande. Jag har en olycklig tendens att imitera andras brytningar/dialekter, och jag kan förbanne mig inte låta bli. Jag har två modersmål - svenska och engelska. Och jag jobbar internationellt. Det kan bli ohyggligt genant. Jag kan få ett samtal från en projektledare i Indien, som har en mycket karaktäristisk accent. Efter någon minut pratar jag precis som de gör. Nästa samtal kan komma från en i Belgien, som pratar engelska eftersom det är vårt gemensamma språk. Och vips bryter jag på samma sätt. Jag kan inte låta bli! Och det är förbannat oförskämt. Jag har varit precis likadan sedan jag började prata. Som liten var jag campingplatsens vandrande dialektlexikon. Blah. 😑
Hahahaha förlåt men fyfan va roligt det måste se ut för andra när du plötsligt börjar bryta på indiska 😂 Hoppas de inte tar illa upp, det låter ju nästan som en talang!
Låter lite som kameleont effekten, https://www.verywellmind.com/what-is-the-chameleon-effect-5114522
Jag tycker det finns skillnad på ortensvenska och MENA-dialekter. Har man invandrarbakgrund så talar man med dialekt, det är bara naturligt. Man kan säga "du den där personen är lite bakom flötet" med exempelvis arabisk brytning, istället för att säga "Tjo bram den här shunon är çok med ret4rd asså svär, yallah"
Tror det som folk stör sig på med ortensvenska är inte brytningen utan det är nog ordvalet och kaxigheten som ofta hör till. Tar man bort det är det nog få som stör sig på det
Alltså, jag jobbar i en ganska professionell miljö och det fanns en kille där tidigare hade ortensvenska. När han pratade om vissa saker blev den grövre. Det brukade vi skoja lite med honom om, men vi alla respekterade honom ändå. Han var väldigt duktig på sitt jobb, och slutändan är det faktiskt det enda som spelar någon roll. Jag tror att alla i mitt team håller med det. Eftersom att människan är social så tar vi efter saker från andra i vår omgivning. När jag bodde i sthlm i ett år började jag prata stockholmska. Så enkelt är det bara. Tråkigt att du har ångest, men gör som snubben i vårt team. Var riktigt duktig på ditt jobb, respekten kommer därhän :)
Märker ibland att jag lätt kan börja ”härma” folks brytningar och dialekter. Gick i gymnasiet med många som faktiskt hade en ortenbrytning och av ren reflex så började jag också prata med brytning när jag talade med dem. På samma sätt som om jag hänger med en massa skåningar i en längre period så kommer jag att börja bryta på en dålig skånska.
Jag struntar i en liten brytning. Jag arbetar ofta med folk som är inflyttade och pratar med stor brytning, det struntar jag också i. En schysst människa är schysst oavsett brytning. Var inte orolig!
Mycket okunskap i den här tråden. Sk ortensvenska är en sociolekt, dvs en variant av ett språk som beror av socialt sammanhang (till skillnad från dialekter som är geografiskt betingade). Huruvida man pratar med en viss sociolekt är ofta ungefär lika frivilligt som att prata med dialekt. Det är sällan ett aktivt val. Däremot går det ju att träna på att prata svenska utan sociolekt om man skulle vilja, att kunna växla efter sammanhang. Det kan ju finnas fördelar med det! Hur mycket ”avancerad” svenska lyssnar du på, OP? Radio, poddar, ljudböcker? Sådant kan vara en väg in :)
Tack för detta! Jag hade kunnat vara bättre på att lyssna på svenska poddar, titta serier och lyssna på musik. Jag konsumerar ganska mycket innehåll på engelska. Det är ofrivilligt från mitt håll. Jag kan vara ganska mycket ”i mitt huvud” och då upplever jag att min ortensvenska blir grövre.
Ljudböcker är mitt tips. Väldigt underhållande när man hittar böcker man fastnar för, och det går att lyssna medan man städar, promenerar, lagar mat, åker buss etc. etc.
Skönt att någon tog upp sociolekter. Det är ett väldigt intressant ämne!
Bara mängdträning som gäller, var i samma sits som dig men har i princip endast hängt med etniska svenskar senaste tio åren. Ortensvenskan är helt borta.
Som lärare i språk (svenska på SFI, dessutom) så kan jag ge dig ett enkelt tips (i två steg), om du VERKLIGEN vill ändra på detta: Flytta till en plats där det finns väldigt få invandrare (någon liten ort på landsbygden, förslagsvis) och träna bort din sociolekt (det som du har är egentligen inte en "brytning"). (Läs mycket böcker också! Det hjälper jättemycket, särskilt om du läser dem högt för dig själv.) Jag har full förståelse för om du inte vill göra en så stor livsförändring 'bara' för att lösa detta problem; men jag övertygad om att det är det bästa sättet.
Egentligen finns det inte bara en svenska utan flera olika svenska. Oftast har man ett språk med släkten, ett med vänner och ett på jobbet. Jag har inga problem att folk pratar ortensvenska med polarna, jag pratar ganska slarvigt med mina vänner. Problemet är när man inte kan byta språk. Det förväntas att man kan byta till professionell svenska för att visa att man har tillgång till ett visst sammanhang. "Akademiska" är ett bra exempel på ett sätt vi kan använda språk för att visa att man har bildning. Det är viktigt för att bli tagen på allvar i kontext där bildning är viktigt.
Du ska ju inte få ångest av att prata framför dina kollegor. Så länge du är trevlig och kommer överens med dina kollegor så är det ju lugnt. Vi har en ung kundchef på mitt jobb som är av utländsk bakgrund som pratar "ortenfinska". Han byter till standard kundservicefinska endast med kunder, annars kör han sitt egna race bland kollegor och han är hur populär som helst. Jag har också utomeuropeisk bakgrund och jag kodväxlar beroende på vem jag pratar med. På jobbet pratar jag som en bonde, men med mina vänner skulle man kunna tro att jag klev av båten i förrgår.
Det är klart du kan lära dig rikssvenska om du bott här, och hört det, hela livet. Du kommer ju inte arbeta bort ortensvenskan, utan snarare lära dig två dialekter du kan byta mellan. Det grejar du.
Jag har själv invandrarbakgrund och kan sympatisera med dig. Jag tänker att så länge du inte går runt och hedersmördar folk till höger och vänster, så är det nog ganska så lugnt ändå.
Oavsett hur fånigt det låter är det ju en dialekt som alla andra. Man låter som man växer upp. Det vi andra kan göra är att ta folk på allvar och vara bra språkliga föredömen.
Jag är vuxen och därför skiter jag totalt i hur folk pratar och med vilken brytning/dialekt. Otroligt pinsamt att som vuxen bry sig om såna småsaker, livet kan inte vara kul när man är så lättkränkt.
Det är väl inget konstigt. Man pratar ju som alla omkring. Det är som att säga skåningar pratar skånska trots att dom är födda i Sverige. (Dom borde dock prata svenska istället)
Same in England, rich people look down on the way poor people speak.
Du verkar ha invandrarbakgrund? Då ser jag inte det som direkt negativt, mer än att jag tycker det är lite synd att det ens är en grej. Sen kommer du lära dig prata renare ju längre du umgås med folk som pratar rent. Mycket värre är det med etniska svenskar jag träffat som pratar invandrarsvenska. Kan inte låta bli att tänka "vilken tönt" även om jag förstår att de bara anpassat sig efter omgivningen.
Jag är värmlänning och känner inte riktigt att jag har någon som helst rätt att påpeka hur andra pratar svenska haha. För mig är ortensvenskan en dialekt, och så länge man förstår varandra så bryr jag mig inte, om vi inte förstår varandra så blir det bara lite konstigt tills man tagit sig till en förståelse. Med andra ord så bryr jag mig inte nämnvärt mycket om det alls. Det är inget att skämmas för, jag behöver också förfina min svenska när jag pratar med folk, och jag är urvärmlänning sen många många många generationer tillbaka.
Jag hade en kortare relation med en tjej från de värmländska skogarna, vars dialekt var så jävla grov att jag ofta bad henne växla till engelska 🤣
Fakta-tajm! Det du hör är en social dialekt, alltså en dialekt som inte kommer från en specifik plats utan från sociala grupper. Samma typ av dialekt hittar du i den klassiska stereotypiska homosexuella läspande dialekten och i den stereotypiska svarta dialekten från USA. Så nej, man måste inte vara utomlandsfödd för att bryta, de gör så för att det är så de pratar i den sociala gruppen.
Jag pratar också ortensvenska och är född och uppvuxen i Sverige. Skäms inte utan äg det. Det är en sociolekt som funnits i Sverige i snart 50 år nu, och alla dåliga konnotationer beror på uråldriga fördomar vilket är tusen gånger mer oproffsigt. Kompetensen sitter inte i dialekten, om det hade varit så hade hela södra Sverige varit på hal is.
Jag som ung svensk har inget större problem med det men himlar något med ögonen ifall en kompis som jag vet växte upp i ett medelklass område eller fint område försöker härma en ortendialekt
Har svenska föräldrar och växte upp i ett utsatt område utanför sthlm fram till jag var 10år då vi flyttade till totala motsatta villaförorten. Pratade ”ortensvenska” när vi flyttade dit och kände mig som en utböling hela min fortsatta uppväxt där. Började sen vid 18års-åldern jobba i en klädaffär med streetmode inne i stan. Fick direkt höra att jag lät som en jävla snobb. Ruckade min självbild ordentligt haha. För vissa går det nog att välja att skifta sociolekt, för mig är det sannolikt bara människorna som finns omkring mig som påverkar hur jag låter 🤔 Tror tyvärr det påverkar mycket när det gäller chansen att få vissa arbeten och hur folk ser på en.
Det är väl inte konstigare än att en av invandrarbörd som växer upp i södra usa låter som en redneck. Sen kanske folk dömer rednecks pga deras dialekt också.
Jag är uppväxt i en förort där man bryter rejält och pratar då rinkebysvenska med mina syskons ANT vännerna därifrån. På jobb och skola är det ren svenska som gäller dock. Jag har det superenkelt att byta.
Läste Svenska på universitetet och tydligen är det vanligt att om man bor i ett område där en starkt etnolekt framkommer så tar man efter det, även som helsvensk.
Jag jobbar inom kockyrket, och bland kollegorna finns alla möjliga nationaliteter och bakgrunder, så länge man förstår varandra så
Jag försöker låta mer korrekt på jobbet, men i situationer där det inte krävs vara superprofessionell så bryr jag mig inte om hur det låter eller vad de tycker, det är min dialekt, inte brytning. Men inte massa slangord, det ger bara ett oseriöst intryck.
Jag är också uppväxt i Sverige, men har vuxit upp i en del av landet där inte många pratar "ortssvenska". Så jag bryter inte, jag talar som alla andra, kanske till och med lite bättre oftast på jobbet. Samtidigt, när jag slappnar av med mina vänner, så pratar jag annorlunda, jag bryter inte men ändrar hur jag pratar, sedan pratar jag annorlunda med mina släktingar som pratar svenska. Så det är alltid annorlunda beroende på vem man pratar med. Jag tror att de flesta gör detta. En sak som du måste komma ihåg är att svenska har förändrats genom tiden. Om du skulle prata med någon för 200 år sedan eller 500 år sedan, skulle många av de ord vi använder i vardagen anses vara slang eller till och med oartiga, lite som "ortssvenska" idag. Vad som förmodligen kommer att hända är att svenska kommer att influeras av "ortssvenska", och i framtiden kommer ord som anses vara "ortssvenska" att assimileras in i det svenska språket. Med det sagt kan det vara svårt att integrera sig i det svenska samhället om man pratar "ortssvenska". Så keep it up! Tänk också på att du representerar oss alla som inte ser ut som etniska svenskar men ändå lever som 100% svenskar. Lycka till!
Njah, är själv invandrare men pratar perfekt svenska då jag främst är uppvuxen med svenskar snarare än invandrare, det betyder dock inte att jag inte kan dra fram juggesvenska elelr ortensvenska om så önskas. Det är dock inget fel med brytning, det är helt ärligt inte mycket annorlunda än en dialekt i dagsläget om den är ett resultat av att bo i ett visst område, det är inget som definierar "ortensvenska" vid det här laget när den är tydligt lokaliserat som övriga dialekter, t.ex kan man höra om någon är från Bergsjön eller Rosengård pga att de kommer från malmöitiskan eller göteborgskan. Snarare är det väll ordvalet som är viktigt ä, "jag svär bror" är ju knappast professionellt jämfört med "du kan lita på mig" - välj rätt ord/meningar och så går det nog fint. Tänk på att ortensvenska änd kan vara en fördel i vissa sammanhang, om du har med kunder/personal som själva pratar så kan du alltid använda det till din fördel för att bygga rapport - vilket oftast är viktigare än att bara prata perfekt och formellt i vissa sammanhang både i och utanför jobbet
Varför bry sig? När jag pratar märks det rätt snabbt att jag är ifrån dalarna men ingen bryr sig. Jag tror att jag har fått en kommentar om det två gånger i mitt liv och det var inget negativt. Så länge som du inte är skåning då.
I alla olika grupper och rum, maskerar man dig vartefter.
Sättet du pratar är en del av dig och din identitet. Varje person låter annorlunda beroende på vart de kommer ifrån och vilken miljö de har växt upp i. Enligt mig tycker jag att du ska prata på ett sätt som kommer naturligt för dig. Ändringar kommer naturligt, lite som hur en persons dialekt ändras när de flyttar till en annan del av landet. Låt det komma naturligt och ansträng dig inte för att låta ”etnisk svensk”. Låt som den du är. Dialekt och sociolekt tyder inte alltid på hur bra man är på ett språk. Att ha ett brett ordförråd samt korrekt grammatik är det som utgör hur kunnig man är inom språket. Sen skall man även anpassa sig efter sociala sammanhang och akademiska/professionella kontexter för sitt eget bästa, någonstans kan det vara bra för en att anpassa sig efter samhället. Bättre att vara charmig och trevlig tycker jag än att oroa sig över att man inte låter etnisk svensk.
Var dig själv. Haters gonna hate.
Kör Engelska broder, där får du dem istället 😂 Skämt åsido, prata som du pratar. Ändra inte dig själv för någon annan, däremot jobbar du administrativt med mejl hantering osv så får du väl skriva formellt. Vanligtvis döms du av kollegor/chefer baserat på hur du jobbar och inte hur du pratar.
Jag tycker det är spännande att många verkar tro att "ortensvenska" görs till. Det är egentligen en dialekt. Min partner har forskat om ortensvenska, och det är väldigt fascinerande. Rinkebysvenskan till exempel skiljer sig, då dfn inte uppfyller alla kriterier, men är ett "gruppspråk". Belasta dig inte för hårt, det enda du kan göra är att träna bort den om du nu vill det, eller hitta ett sätt som passar dig och känner dig bekväm med att prata i olika sammanhang.
Jobbar i en skola och hör allt möjligt dagligen. Det är inget konstigt att du påverkas av omgivningen, vänner, föräldrar m.m. så är det för ALLA. Det är så dialekter fungerar. Att kunna anpassa språket till olika sammanhang är dock bra såklart och visar ju på lite djupare förståelse. Jag svär exempelvis mindre i professionella sammanhang. Finns säkert de som stör sig oavsett, men skit i dem. De flesta bryr sig mer om.ifall du har vettiga åsikter, värderingar m.m. än vilken brytning du har.
Jag tycker förortsvenska låter illa, men jag skulle inte titta ned på någon bara för att dom snackade det på jobbet. Om något skulle jag nog ha lite mer respekt för någon som pratar förortsvenska ifall dom jobbar på och är respektfulla. Sen tycker jag det är tråkigt när folk försöker gömma dialekter och sådant.
Är svensk, uppvuxen i ett svenskt område men bott några år i utsatta områden. Har även haft många kollegor från olika invandrarbakgrunder. För mig är det helt irrelevant vad du har för dialekt. Så länge vi kan förstå varandra och du är duktig och trevlig kommer jag gilla dig :)
Det har väl blivit en dialekt
Säger detta som en inrikes född ny svensk med två invandrar föräldrar. Det är inte så jävla svårt som du får det att låta som. • tala orden som dem skrivs. (Varierar från landskap till landskap) • kom inte på egna varianter för att göra det enklare • har du svenska vänner så ammar du deras sätt att tala annars ammar du ifrån dina kollegor. • viktigaste ”Fake it till you make it” Ortensvensks eller ”multikulturell svenska” är en tumör i vårt samhälle som bör utrotas så gör allt i din makt för göra dig av med det och sedan gör lite extra också. Pratar ifrån min och mina vänners upplevelse (alla dom är etniska svenskar) när vi hör någon prata på det visset är första tanken att ta sig så långt ifrån den personen som möjligt. Det låter för jävligt och det låter som en aggressiv och ociviliserad människa. Lycka till nu!
Ortensvenska är en dialekt, inte en brytning. Om man är uppvuxen i ett område där den dialekten pratas, så får man den själv också. Inte konstigare än att pitebor pratar pitemål.
Om du är etniskt svensk så är det sharaflöst. Om du är import så har folk högre tröskel för att de inte vill bli kallade rassar. Språk är det lättaste sättet för folk att avgöra vad man har för bildning/klasstillhörighet. Klädsel och uppfostran/artighet är andra koder som signalerar det här. Jobbar du som telefonförsäljare eller på lager så är det nog skitsamma. Jobbar du på en investmentbank eller Mannheimer Svartling så är det nog jävligt viktigt.
För att vara helt ärlig så är det inte så konstigt. Man lär sig prata och börjar prata som de runt dig prata. Inte mer konstigt att någon, infödd svensk eller inte, pratar ortensvenska i orten jämfört med hur någon från tex Klippan/Eslöv osv pratar på sin riktiga grova skånska som ingen förstår.. Dialekter får man beroende på hur det pratas runt dig, inte från vart du är född. Vi hade en svart kille i gymnasiet som heter Glenn, var/är raggare och och pratade riktig Göteborgska..
Min fru flyttade hit från Turkiet i vuxen ålder. Hennes vänn började på SFI och snackar orten svenska, min fru valde att gå till privat lärare och butiks jobb med endast svenskar. Hon har drottning Silvia dialekt!
Att prata med brytning är inget problem. Men jag kommer höja båda ögonbrynen om du använder slagord.
Du ska inte behöva göra till dig med språket på din arbetsplats. Jag vet inte hur brutal din ortensvenska är men så länge du inte säger mannen/bror på din arbetsplats så är du nog ganska safe. Alla vi pratar på olika sätt försök inte impa på svenskar. Du är vem du är. Jag låter väldigt svensk av mig och får ofta kommentarer av kollegor om hur bra svenska jag har. Jag är född här i Sverige men mina föräldrar var invandrare och jag är född och uppvuxen i förorten. Det jag har lärt mig är att hur fin svenska du än har, så kommer det ändå finnas vissa svenskar som har emot dig, deras lilla hjärna kan inte förstå att olika platser har olika språk, de är rasister i grunden men förnekar det. Du kan inte tillfredsställa alla. Jag har många svenska kollegor som jag trivs as bra med. Sen finns det några som bara inte tål mig pga mitt utseende. Tyvärr hur svensk jag än låter så säger mitt utseende ifrån för dem.
Skulle aldrig anställa en svensk som pratar ortenspråk. Förknippar det bara med kompletta idioter.
Känner tillräckligt många människor med ortenbrytning som är de härligaste människorna på planeten, så det är sällan någonting jag bryr mig om. Sen om jag råkar möte ett gäng unga snubbar sent ute på gatan som är högljudda är det klart jag blir lite nervös, men detta sker oavsett om det är de blondaste fotbollsfansen du någonsin sett eller ett gäng snubbar med ortenbrytning.
Dialekt är väldigt svårt att få bort efter 20-årsåldern. Med stor sannolikhet kommer den alltid finnas kvar på ett eller annat vis, så det är bäst att försöka skita i det och oroa sig över nåt annat :)
Inget som stör mig direkt. Vi har en skön kille på jobbet som liksom du är född i Sverige men pratar orten-svenska. Däremot, om du vill öva bort det så är det fullt möjligt. Vet smålänningar och skåningar som flyttat till Stockholm i vuxen ålder och pratar stockholmska som om de vore ”infödda”.
Tycker inte du ska bry dig. Din dialekt är din dialekt, låt inte någon annan få dig att tro att den är mindre värd än någon annan. "Ortensvenska" är objektivt exakt lika bra eller dålig som stockholmska, göteborgska, eller vilken annan dialekt som helst
Jag stör mig på ortensvenska men jag gör det för att det inte är vanlig för mig, jag menar jag spelar med polare från Norrland och jag bor mitt emellan Kristianstad och Sölvesborg och de retar mig för min dialekt hela tiden haha. Hur lätt är det att bli tagen på allvar när jag uttalar charmigt som "schaamit", mörda som "mööada", tårta som "tååata" och torget som "tåajet". You do you.
Att prata med lite brytning samtidigt som man har invandrarbakgrund tycker inte jag är något konstigt och jag ser inte ner på det alls. Snarare så ser jag bara positivt på det då blir ett väldigt tydligt exempel på lyckad integration. Jag förstår att det kan vara jobbigt/läskigt att snacka med en dialekt som inte får speciellt positiv media just nu, och jag förstår att du blir osäker av det. Men jag jag vill verkligen förmedla att du är svensk och tillhör det svenska samhället. Om du nu vill dra ner på dialekten kan jag bara tipsa om sånt som andra redan tipsat om: läsa, lyssna och tala.
Tycker det är fint att prata på sin naturliga dialekt, det är fint att signalera vart man kommer ifrån, jag önskar jag hade kvar en starkare småländsk brytning som de äldre i min släkt har.
Jag ser på "mörka personer" som pratar ortensvenska lite som jag ser på folk från landet eller nån från Stockholm med stark dialekt. I vanliga sociala situationer kan det vara rätt skönt och avslappnat men kanske lite cringe med typ "wallah jag ska ge dig halv procent listrabatt, mammas död" på banken. Etniska svenskar som pratar ortensvenska ser jag som världens största töntar. Oerhört svårt att ta det på allvar.
Om svenska är ditt modersmål borde det väl räknas som en dialekt snarare än en brytning?
Vad ska man göra? Man pratar som där man är uppväxt, det är svårt att träna bort. Jag själv är andra generationens invandrare men pratar urvattnat hälsingemål i Stockholm, kan tänka mig att det låter riktigt kul för vissa personer.
Såhär va, har man som du utländska föräldrar och umgås med människor som bryter ser jag det som helt naturligt. Har man etniskt svenska föräldrar och släkt men några polare som bryter så finns det ingen som helst omständighet där du naturligt ska börja rulla på R:en. Heter du Fabian och har föräldrar som heter Anders och Inga-Lill och du börjar bryta så är det läge att ta en rejäl funderare. Pinsamt är bara förnamnet.
när jag växte upp för 20+ år sen så kände jag flera personer med svenska föräldrar som växt upp i förorten och därav pratade förortssvenska, så jag ser det mer som en dialekt/generationsspråk. Min erfarenhet är att folk stör sig mer på slangord än på själva talet.
Jag bor i en liten stad, o ungarna som är födda här börjar prata ortensvenska i tonåren. Lite jävla märkligt är det!
Om det bara handlar om brytning så bryr jag mig inte, så länge man fattar vad du säger. Jobbar precis som en annan användare också på sjukhus (sedan nyligen förvisso) och språkligt stör mig snarare på kollegor som knappt går att förstå (pga dåliga språkkunskaper och uttal) men även pursvenskar som använder onödigt komplicerat fackspråk.
Prata med viss brytning är en sak, särskilt om du har två utrikesfödda föräldrar är det inget konstigt med det. Sen är det nog ingen dålig idé att slipa även på brytningen, framförallt om man vill nå en mer upphöjd position (t.ex bli chef). Däremot bör man troligtvis undvika slanguttryck på jobbet. Ortensvenska (typ "wallah bror") låter fruktansvärt oprofessionellt, men även jag som helsvensk (östgöte) lägger undan mina dialektala uttryck då jag deltar i formella sammanhang.
Känner mest sorg när jag hör det och ibland lite rädsla. Påminns om alla negativa intryck jag tidigare haft av folk som pratat det. Inget personligt mot folk jag inte känner men kan inte rå för det
Stör mig inte så mycket men man märker tydligt att vissa drar av och på ortensnacket beroende på vilket sammanhang det är. Ett råd till OP är dock att försöka jobba på att prata korrekt svenska då äldre generationer ofta kommer se ner på dig pga dina ordval/dialekt vad fan man nu ska kalla det. Det är inte rättvist men det är vad det är. Många äldre svenskar tänker tyvärr att ortensnack = ghettogangster och kommer döma dig därefter. Man blir som man umgås. När jag umgås med äldre vänner från Göteborg så smyger sig min göteborgska på mer och mer och jag anammar knegargöteborska rätt ordentligt jämfört med hur jag vanligtvis pratar.
Tror det är rätt okomplicerat, och att dialekten i sig inte är ett nåt större problem. Tänker att det (förhoppningsvis) blir mer en sån grej som är mest i ditt eget huvud än nån annans hehe. Det är skillnad på att ha en dialekt, och att göra sig till. Det är störigt i alla lägen och för alla när det är den överdriva, tillgjorda ortendialekten. Ta det lugnt, liksom. Men att man hör att nån är uppväxt i literally orten - det är det nog ingen som faktiskt stör sig på exempelvis på en arbetsplats. Det enda folk behöver är att det märks att man gör sitt rimligen bästa för att vara respektfull och så lätt som möjligt att förstå.
Inget jag stör mig på till vardags om det inte är extrema nivåer när det kommer till fritid och vänner, ibland kan det vara lita roande. Men i seriösa samtal på jobb eller om jag ska köpa en vara i en butik eller köpa över telefonen hade jag inte litat på personen om de la in orten dialekt eller ord. Vill vara väldigt tydlig med att det i te handlar om att en person bryter som gör “trust issues” har mer stt göra om en person tar bort 20% av orden i en mening känns det som att personen inte vet vad den pratar om eller ljuger/hittar på. Exempelvis: denna mobil mycket bra Den har mobilen skulle jag rekommendera då jag själv haft sen och tycker den är bra. Är en stor skillnad på hur jag skulle uppfatta informationen som försöker förmedlas.
Hitta sälskap med folk som pratar utan brytning. Utöver det skulle jag tipsa att försöka härma hur "ren" svenska låter, även om du kan misslyckas till och från. Folk som känner dig kommer inte tro att du försöker göra narr av dialekten du härmar. I min upplevelse så är det de som inte är rädda för att göra fel längs vägen som lyckas.
Lyssna på måånga, låånga, trååkiga, klipp om politiker på svt. Till slut så härmar man dom, sluta självklart innan du börjar kopiera
Det är ganska envist beteende att ha en fördom och säga att man inte kan hjälpa det. Det är innehållet i vad som sägs som spelar roll.
Det är inte brytningen i sig utan hastigheten. Tom den broshaste av balkansvenska låter helt ok om man pratar i ett rimligt tempo. Det är när man börjar rappa istället för att prata som det blir pinsamt
Jag bryter inte när jag pratar, men jag använder mycket förortsslang (om man kan kalla det så) med mina vänner, och bara med dem. Annars pratar jag helt normalt på jobbet, med familjen och med personer jag inte känner.
Beror helt på hur grov "brytning" du har och om du menar att du använder ortenslang i varenda mening. Att använda ortenslang hela tiden är ett problem med ordförrådet snarare än något annat och något du rätt enkelt kan fixa. Att använda slang i professionella sammanhang är en gigantisk röd flagga för mig iaf. Om din "brytning" innebär att du använder fel grammatik hela tiden genom att exempelvis säga "nu jag fattar" istället för "nu fattar jag" och liknande så är det också ett problem skulle jag säga. Det är egentligen inte en brytning, det är ju bara att du inte pallat lära dig grammatiken. En brytning är ju snarare att du pratar korrekt, men får ut ljuden fel, men du kan språkets regler och kan ha ett bra ordförråd. Arnold har ju sin klassiska tysk-aktiga brytning, men han kan ju engelska om du förstår vad jag menar? Finns olika grader där också såklart.
Jag lärde mig att kodväxla och [diglossi](https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Diglossi) rätt tidigt då jag uppfattade världen lite som kommentarerna är gör: min förortssvenska gjorde att ingen skulle vilja ha med mig att göra. En oväntad sidoeffekt var att jag gick upp i ton och fastnade där för att verka mer harmlös då mina 2 meter på jorden och basröst skrämde folk. När jag nu pratar min svensk-svenska kan jag inte längre prata med samma röst som jag gör på hemspråket eller med förortssvenskan.
Får mig ba att tänka på en snubbe som bor i min kommun som snackar som en vanlig jävla svenne hela tiden fram tills han blir arg, då snackar (skriker) han o låter som en ortengangster. Man kan ju fråga sig själv ifall det ba är så att hans vanliga dialekt ba kommer fram när han är arg, men nej, han är helt vit och är född i sverige. Han använder ordendialekten för att låta tuff, men det slutar med att man ba inte kan ta honom på allvar
Språk och tal kan försämras eller förbättras. Brytning är väl kul, eller så är det inte det.
En aspekt av språk som betyder mycket för min del är ordförråd. Att ha ett rikt språk och kunna uttrycka sig tydligt och väl är viktigare än brytning. Men ortensvenska kombinerat med ordfattigdom är riktigt trist.
Du bor ju uppenbarligen i ett område där svenska mått inte finns, gissa vad lösningen är ? Väx upp o flytta? Det finns hur många områden som helst runt om i landet.
Jag reagerar inte alls på det. Så länge jag förstår vad som sägs spelar inga sociolekter eller brytningar någon roll. Jobbar mycket med läkare, och det är väldigt få av dem som inte bryter - tillika socialpedagoger, sjuksköterskor eller unga lärare. Däremot förstår jag mig inte alls på norska, och har lite svårt för norrmän som pratar norska åt mig och förväntar sig att jag ska kunna tolka deras språk. Får ofta be dem byta till engelska om de vill att jag skall svara på deras frågor.
Det enda du kan göra är att fortsätta ditt bästa att sluta med det. Men inte bara på jobbet utan till vardags också. Försök ta dig ur det där området och ta dig till en finare del. Försök att ha många etniska svenskar omkring dig. Tänk konstant på hur du säger någonting och förändra det till mer svenskt.
Ser en del som stör sig på ortensvenska, och det får man absolut göra. Ska får ha sin åsikt. Personligen så gör det mig ingenting, mest för att jag alltid jobbat med personer som är annorstädes ifrån. Jag stör mig ner på "företagsspråk", typ hur saker ska harmoniseras eller pinnas eller vad fan som helst.
Det är naturligt att ens språk blir påverkat av ens omgivning. En nära vän till mig kommer från snarlik bakgrund som du och jag märker hur han skiftar sitt språk likt en kameleont beroende på vilket sammanhang han än är i. Med det sagt har han under de 15 år vi varit vänner också gått från att prata mestadels ortensvenska till mer vanlig svenska då hans omgivning förändrats under tiden. En svensk flickvän, nya omgivningar (arbetsplats och skola) och numera även annat boende vilket jag tror bottnar mycket i just vilken svenska han hör omkring sig. Många svenskar med svenska föräldrar byter ju dialekt över tid när de byter stad även om delar av deras ursprungsdialekt finns kvar i varierande utsträckning.
Jag hade en före detta kollegaed samma problem som du. Han valde att flytta ifrån Täby till ett helsvenskt område och verkligen jobba på sin ”rikssvenska” under några år. Han lyckades verkligen, och min bild är att det hjälpte honom mycket i arbetslivet. För egen del så vill jag säga att jag inte bryr mig så mycket, men visst spelar det roll, kommer på mig själv ibland med att anta att folk inte kan så mycket när de på något sätt inte är felfria på ett språk vi delar. Tror att det är lite mänskligt, jobbar mot det, men accepterar också att det är så det verkar vara.
Jag skulle säga att brytning som i "hur uttalet låter" är ett minimalt problem så länge språket i sig är bra. Generellt får jag nästan ökad respekt för folk som har ett bra språk trots att dom uppenbart inte haft bra förutsättningar för det. Kommer man däremot till en arbetsplats och säger tex "bruur va jag ska göra? Jag knullar det här operativssystemets mamma" så blir det inte bra.
Stör mig på det ungefär som på skånska eller dalmål. Bättre än östgötska.
Stor skillnad på brytning och sociolekt, vet inte hur du pratar men på jobb behöver ordval vara neutralt eller i linje med verksamhetskulturen. Jag pratar på ett sätt med familj, ett annat med vänner, annat sätt med sambo, ett sätt med kollegor i kontorsmiljö och ett annat med gubbar i drift. Säger något om mig jag inte vill få sagt om jag skrattat för att någon säger att dom ska hämta kalle i bilen så att säga, hade inte stressat över brytning men de vänner jag har som inte jobbat bort ortenslang sliter betydligt mer i arbetslivet än dom som anpassar språket.
Men lär dig kodväxla som resten av oss bror... Det är en skill absolut, men inget som ingen ovit inte lärt sig. Beläget du så gå till en talpedagog och få till rätt kod för jobbet. Folk kan säga hur mycket dom vill att dom inte är dömande. Men, som avenue Q sa, everyone's a little bit racist. You're a little bit too.
Jag är skåning, behöver inte förklara mina talfel 😎
Jag bryr mig mycket mer om ditt ordförråd än om eventuell brytning! Om jag förstår vad du säger, och du förstår vad jag säger, så är det inga problem alls.
Du får kolla på Rapport och Aktuellt på SVT och lyssna på Ekot på SR. Lokala nyheter på SVT och P3 har mycket sociolekt men just de nationella nyheterna inom Public- service har oftast en välvårdad svenska. Inspireras av dem. Eller gå på förhandlingar i domstolar och lyssna på hur domare och åklagare pratar (inte alltid advokater tyvärr). Lycka till!